Aftonbladet – 16 maj 1856, sida 3

lika väl skulle tillfredsställa hans fåfänga som det öfriga. Ungefär tio steg ifrån Henriettes paviljong öfverraskades mr dEntragues oförmodadt af la Ramee, hvilken, som vanligt iklädd jagtrock, men blekare och hemskare än någonsin, vårdslöst helsade på honom. Ah, god dag, la Ramåe, sade Henriettes far, så bittida i Ormesson!... Ni är då omvänd, ni också, vilde ligist, eftersom ni ämnar öfvervara konungens omvändelse? La Ramee rynkade ögonbrynen. Nej, min herre, svarade han kallt, jag är icke omvänd och jag ämnar ej heller bevista denna omvändelse, om hvilken ni gör mig den äran att tala. Madame dEntragues önskar några underrättelser om min fars helsotillstånd, och det är derför som jag kommit hit. Utomdess visste jag ej att ni och er familj ämnade öfvervara renegatens ceremoni i Saint-Denis. Hör på, la Ramåe, yttrade dEntragues, vred; min hustru och jag hafva alltid hållit af er far och äfven af er; men det säger jag er en gäng för alla, att jag ej tål edra lättsinniga yttranden, hvilka lukta ligist på en mils afstånd och att jag framdeles för alltid undanber mig dem. Jag vill påminna mig att ni sjelf för endast fjorton dagar sedan var en sträng ligist, min -cherre, inföll la Ramee hånande. Hvad jag var för fjorton dagar sedan, angår icke er, och att jag icke är det numera, är då ganska säkert. Jag älskar min konung och jag är en gudfruktig menniska. Om jag satte mig till motvärn emot en kättersk prins, så har jag ingen rättighet att undandraga en katolsk konung min hyllning. Ni må göra hvad ni vill, det blir er ensak; men plåga ej mina öron med ert vanvettiga prat och blottställvej mitt hus med edra ohyggliga hädelser