Aftonbladet – 16 maj 1856, sida 3

BLANDADE ÅMNEN. Ny religionssekt i Frankrike. Sedan någon tid har i Frankrike existerat ett nytt politisktreligiöst parti, som bekänner sig till de gamle druidernas lära. I spetsen för detsamma sägas flera män med frejdade namn stå, såsom den bekante historikern Henry Martin, f. d. ministernför undervisningsväsendet Carnot, filosofen Jean Renaud samt mr Dumesnil; svärson till den bekante Michelet. Denne sistnämde har ännu icke bekänt sig till druidismen, men den nya sekten betraktar honom dock redan som en af de sina. Hvad lärosatserna beträffar, stödjer sig sekten på druidismen, de gamle gallernas nationalreligion, äfvensom på revolutionen af 1792, hvilken, som de påstå, befriat galliska folket från dess förtryckare frankernas (adelns och klereciets) ok. Denna revolution, säga de, har gjort slut på frankernas öfverherrskap, och gallernas folk måste åter sluta sig till det förflutna och återvända till traditionen om Velleda. Hufvudmönnen för sekten uppträda med mycken ifver. I trakten af Karnal, beläget i närheten af Vannes, der det bekanta stora slaget mellan romare och galler utkämpades, hafva de låtit anställa gräfningar för att återfinna druidernas heliga bila och gyllene skära. Det säges, att dessa moderna druider ännu icke af-regeringen. erhållit officielt tillstånd till utöfyande af sina religionsceremonier. Emellertid påstås, att de bruka komma tillsammans i skogen vid Senart, der den ofvannämde Henry Martin eger ett gammalt hus. Som deras öfversteprestinna nämner man en bekant skriftställarinna. — Egen sed vid begrafningar. På landsbygden i de valloniska, provinserna. vid Maas är det ett urgammalt bruk att jordfästa de döda i deras bästa kläder och till och med prydda med de smycken de i lifstiden burit. För icke längesedanm, berättas i en tysk tidning, dog i byn M.en bemedlad flicka. Hon nedlades i likkistan på det ståtligaste utrustad, med schal och bandbeprydd mössa. Locket hade redan påsatts, då man fann att en väsentlig artikel hade blifvit glömd. Efter någon öfverläggning öppnades kistan ånyo, och den -glömda persedeln,. som befanns: liggande på en stol, placerades vid sidan af liket. Det var den aflidnas — paraply. Den, sem meddelat oss detta, tror sig veta, att det icke är första gången som man i byn M. jordfästat ett lik i sällskap med dess i lifstiden burna paraply.,