Aftonbladet – 15 maj 1856, sida 3

I detta ögonblick knackade någon på dörren, och en skarp röst frågade utanför: År ni der, bäste broder. Robert ? j Stig in! ropade Espårance. Dörren öppnades, och hans nåd Nicolas Darmeval de Liancourt inträdde. I Nå, Gud ske lof att jag får reda på er, älskade broder! utropade det lilla missfostret vänd till munken; sedan en halt timma sprin-; ger jag omkring och söker er öfverallt ... Jag har någonting mycket vigtigt att meddela er... Nej, nej, låtom oss stanna qvarj här... Aldra ödmjukaste tjenare, herr Espårance, huru står det till i dag?... Bra; det fägnar mig!... Och er vän? ...Förträffligt!...! Hvarför skulle vi gå härifrån, min bäste broder Robert... man kan omöjligt finna ett angenämare sällskap än denne unge mans.! Jag räknar herr Espårance till mma intima ste vänner, jag har inga hemligheter för honom... Nå väl, min bror, vi hafva upp; täckt en komplott . .. tänk er en komplott. ..! när jag säger vi, så menar jag markis, d Estråes,.som derom blifvit underrättad af en anonym vän... Jaha min broder, en okänd vän har gifvit min ärade svärfar ett råd.. ett mycket qvickt råd... Jag misstänker att det är vår högtälskade prior... det kan ej vara någon annan än den vördade dom Modeste, han, som vet allt och som är min förkroppsligade försyn!... Jag sökte er... jag har ändtligen funnit er... och nu skall snart alltsammans vara gjordt. Munken satt stum; hvarken puckelryggingens häftiga tal eller löjliga pantomim förmådde att frånlocka honom en enda rörelse eller ett enda ord; han endast lyssnande. Hvad är det då som skall göras? frågade Espåerance, Kors, förstår ni ej det... man augriper oss, och vi parera... Kom bäste broder Ro