Aftonbladet – 15 maj 1856, sida 2

TT TE GT fr br At 496 rer oo snaror, om hvilka jag ej hade någomaning:., Jag visste det, ni var adelsman, och en af konungens namnkunnige gardister ... Det är ej jag, som är:nog lycklig att tjena Hans majestät, utan min vän, afbröt EspÅrance. Det är detsamma !... Jag viste att ni var vän till .herr de Crillon, den lojalaste och mest högsinnade riddare i hela verlden, och jag sade till mig sjelf: En vän till den tappre Orillon kan ej låta en stackars qvinna dö af förtviflan, han skall ej lemna mig utan hjelp och utan skydd, och i stället för att skicka Gratienne till er, gom jag först ämnada, skyndade jag sjelf till er, för att utan omsvep begära af er en tjenst, den enda, som ännu kan rädda mig... Lofvar ni på förhand att samtycka ? Ja, om det som ni begär är möjligt. — Åh, det är till och med mycket lätt; det behöfs endast tystlåtenhet och skyndsamhet... Jag har på hela jorden endast en vän, men denne vän är mäktig... mycket mäktig!... och :om han kände min förtviflade ställning, så ;skulle han genast . bistå mig och tillintetgöra dessa planer, hvilkas verkställande komme att kosta mig lifvet... han kan allt! Konungen,; inföll Esperance med en kallsinnighet, som icke undgick Gabriella. Ja, min herre, konungen ... stammade hon förläget. Jag. trodde, att herr de la Varenne var här i går... medförde han ej till er underrättelser ifrån hans majestät 2 I går viste jag ej att min far ämnade gifta bort mig -så snart, svarade den unga flickan med en darrning, som nästan förskräckte Esperance. Utomdess kommer her de lå Varenne numera ej hit före konunger och hvem vet när det blir?... Hans majestät är uteslutande upptagen af tillredel