scherzot i den andra. En musikalisk komposition, sådan som den ifrågavarande, förtjenade i sanning ett bättre öde än att sålunda styckas och stympas, men måhända fruktade man att den skulle befinnas för hårdsmält, annorlunda serverad, i bredd med det öfriga programmet. Hr Arnold spelade ett andante jemte rondo ur en konsert af hans farfader samt en fantasi af Kummer; begge med den rena ton och det flärdlösa föredrag, som utmärka hr Arnolds violoncellspel. Hr Dreyschock utförde åtskilliga förr hörda stycken, hvaribland den weberska konserten, som han nu spelade med samma lysande konstfärdighet, men med ännu långt mera styrka och eld än förut. Hr Ander sjöng vAm Meere af Schubert, Lied af Abtsamt Alpenhorn af honom sjelf komponerad, och ådagalade äfven i utförandet deraf sitt utomordentliga välde öfver röstens alla tillgångar. För dessa rent lyriska stycken, framförallt Schuberts vackra fiskarevisa, synes likväl den konstfulla gymnastik, som åstadkommer röstens forcering till en nästan onaturlig grad, vara än mindre lämplig än för den dramatiska sånen. Att hr Arnold hade de båda främmane artisternas välvilliga biträde att tacka för ett utsåldt hus och aftalla exekutörerne voro föremål för väldiga handklappningar och inropningar behöfver knapt sägas. Det förljudes, att hr Ander gjort så starka protester emot det stympade och travesterade skick, hvari kongl. teaterdirektionen. ärnat låta Rossinis Wilhelm Tell framträda för Stockholms publik, att direktionen funnit sig föranlåten att underkasta den för vår scen gjorda bearbetningen en ny revision, som torde komma att något fördröja operans upptagande. — Det säges, att Beethovens Fidelio, eller åtminstone en eller annan akt deraf skall, under hr Anders vistelse här och med hans biträdd, komma till utförande på vår scen.