vid Mindre teatern, blåste variationer på metiver ur Barberaren med talang. Den förflutna veckans vigtigaste företeelse i musikaliskt afseende var hr Anders förnyade uppträdande på vår scen för första gången efter sin återkomst hit. Det skedde vid fredagens representation af Marthas, i Lyonels parti. Hr Ander erhöll genast vid sitt första inträde på scenen uti de handklappningar och blomsterbuketter, hvarmed han helsades, öfvertygande bevis utt han hos Stockholms publik lefver i ett kärt minne sedan sitt första uppträdande härstädes sistlidne vår, likasom i flera framropningar under aftonen förnyade och ihållande uttryck af allmänhetens lifligaste bifall. Den mest framstående egenskapen i hr Anders konstnärskap är i vår tanka den sällsynta utbildningen af musikalisk och dramatisk konst i en förening, som man alltför ofta I saknar hos dramatiska sångare och som vi på vår scen i senare tider endast hos Jenny Lind sett ännu mera fulländad än hos Ander. Vi finna sålunda hos denne konstnär en högst sällspord vokal teknik, hvilken gör det för sångaren lätt att efter behag förfoga öfver tillgångarne af en röst, som, utan någon särdeles egendomlig tonfärg eller utomordentligare naturlig fögring, synes mera genom konstens studium än af naturen hafya ernått den höga grad af styrka, som den nu innehar, förenad med en artistisk intelligens, hvilken noggrant aktgifver på rolens dramatiska sida ej mindre än på dess musikaliska, och förstår att äfven göra de minsta detaljer af karakteI rens eller situationens utveckling åskådliga I genom uttryckets derefter lämpade skiftningar. Denna förmåga och detta bemödande, som stundom tillskynda sångaren ett lika högljudt eller ännu högljuddare bifall åt hans stumma spel, äfven då han icke låter höra en ton, som åt hans mest fulländade sång, kunna emel