ett ord, profetian, att den bonapartiska propagandan genast efter fredens afslutande skulle. låta höra af sig, har icke länge låtit vänta på sitt förverkligande. Men jag öfvergår till andra ämnen och först till ett mera gladt. I förra veckan debuterade er landsmaninna Louise Michal i Hugenotterna på vår kungliga hofteater. En af våra mest kompetenta och strängaste kritici säger om denna representation: Mamsell Michal är en skicklig virtuos på ett instrument, som utgöres af en behaglig, hög sopran. Enskilta partier, äfvensom det upprepade stac cato utförde hon med. verklig fulländning; andra enskiltheter framstodo icke så tydligt som är vanligt hos oss, till följd deraf att hon icke fullkomligt beherrskade tyska språket. Ilennes stora rädsla, som alldeles icke var rättfärdigad, bidrog dertill hvad den kunde. Man emottog den skickliga sångerskan med mycken utmärkelse och inropade henne efter andra akten. I morgon skall mamsell Michal sjunga för andra gången i Robert. Jag hoppas då få höra henne, hvilket ej var möjligt för mig, när hon sjöng i Hugenotterna, och skall sedan meddela er min uppfattning. Man säger, att den svenska gästen slutligen skall uppträda i Trollflöjten. Kamrarne blefvo i förgår, den 3 Maj, upplösta af konungen. Trontalet erbjöd intet anmärkningsvärdt. Hvad som deri fjettrade uppmärksamheten, till exempel det som handlade om kommunallagen, är mörkt och dubbeltydigt. Det skulle således vara onyttigt att uppehålla sig dervid. I går var här stor fredsfest och Te Deum i kyrkorna. Neutraliteten är så glad, att den sluppit helskinnad undan, att man väl fattar jublet. Trontalet sade ju dessutom, att freden kommit till stånd under preussiska regeringens medverkan och bifall, hvilket väl vill säga detsamma som att det icke blifvit något af freden, om icke Preussen gifvit sitt bifall. Vi vilja icke störa denna officiella preussiska entusiasm, som gerna vill göra sig vigtig, utan lemna hvar och en i sin sjelfbelåtna andäktighet. Kommissionen angående depeschstölden har riktigt ställt till så, att dess utlåtande, som tillstyrkte dagordningen, skulle blifva utdeladt först sedan kamrarne voro upplösta. Detta är med beräkning, att utlåtandet skall komma i tidningarne, der sålunda högern och hr von Manteuffels agenter ensamma hafva ordet, emedan vensterns yttranden blifvit afskurna genom kamrarnes upplösning. Det säges för öfrigt, att mellan hr von Manteuffel samt hr v. Gerlach och hans anhängare en försoning i denna fråga inträffat. Detta förklarar äfven tystnaden hos de hittills i denna fråga så stortaliga feodala, då grefve Schwerin den 2 Maj i kamrarnes sista sammankomt erinrade, att oaktadt alla föreställningar från venstern, och ehuru motionärerna af yttersta högern motiverat sin motion med att kamrarnes och landets ära fordrade utredning af saken, intet utlåtande kunnat erhållas från kommissionen. Under hvilka vilkor försoningen skett emellan den intelligente upphofsmannen till stölden och de bestulna, är icke bekant. Himlen må veta, hvem som får betala laget. Men något oangenäm för herrarne är emellertid prinsens af Preussen ihärdighet; han yrkar ännu alltjemt på undersökning. Man hoppas vid hofvet, att den snart hit ankommande enkekejsarinnan af Ryssland, som redan ofta stiftat fred inom den kungliga familjen, skall , lyckas försona prinsens missnöje. —Y moov———