öfverraskade icke blott nu med synnerlig värma i sitt föredrag, utan utvecklade äfven, hvad sjelfva rösten beträffar, en icke på lång tid förnummen styrka och välljudande klangfullhet, hvilket allt äfven af publiken lifligt erkändes och efter den herrliga arian i första akten: Förr mitt värf jag sorgfri skötte, tillskyndade honom stormande bifallsyttringar. Äfven mill Andråe och hr Willman voro särdeles väl disponerade och erhöllo rikligt bifall, hvaraf mill Fundin ej heller blef lottlös. Den till förmån för en ung musikälskarinna (mll W.) sistlidne onsdags afton i De la Croixs salong gifna musikaliska soiren var ganska talrikt besökt. Soirggifvarinnan sjöng först tillsammans med hr Arnoldson en duett ur Spohrs Jessonda, och med accompagnement af obligatvioloncell en vacker romars af Käcken Vöglein mein Boten; vidare Susannas sköna aria ur fjerde akten af Figaog Bröllop samt slutligen Mitt hemo af Sechubert och Galerslafven af fröken Mathilde Gyllenhaal. Den unga sångerskans röst är ganska omfångsrik och eger både klarhet och styrka, i synnerhet voro alttonerna fylliga. Hvad sångens tekniska fulländning vidkommer, återstår ännu mycket, men en viss liflighet utmärkte hennes föredrag, ehuru en lätt förklarlig rädsla ibland föranledde cen och annan detonering. Hr Dreyschock biträdde välvilligt med tver.ne af honom förr hörda stycken, nemligen en I Nocturne af Chopin och hans egen Saltarellan, och säkerligen var det denna välvilja om soiregifvarinnan förnämligast hade att ka för det fulla huset, som också icke undut att med vanligt bifall helsa den utste virtuosen. Hr Arnoldson sjöng, utom i ofvannimda duett, den omtyckta cavatinan ur Mercadantes Bdena ganska förtjenstfullt, och hr Rosbeck, som lärer yara klarinettist