Aftonbladet – 10 maj 1856, sida 3

anhörigas framtida ekonomiska ställning, utan äfven af en hvar som nitälskar för framgången af dylika både samtidens och efterkommandes gagn e företag, torde offentliggör: stående, på nämde anstalts de räkenskaper grundade, uppgifter om densammas och deruti insatta kapitalers tillväxt under senast förflutna år, finnas vara af intresse. Ifrågavarande inrättning, som har ett tvåfaldigt ändamål, nemligen att, genom deruti gjorda insatser, bereda antingen årlig utdelning af ett samladt och förkofradt kapital, eller ock detta kapitals lyftning på en gäng under ett visst bestämdt år, hade vid 1833 års början en kapitalbehållning af 113,662 rår 27 sk. 10 rst. riksgälde, hvilken behållning under loppet af sagde år ökats till 166,723 rdr 22 sk. 1 rst. Derunder verkstälde insatser hafva uppgått till ett sammanräknadt belopp af 46,612 rdr och derjemte erlagde så kallade förvaltningsafgifter, hvilka utgå med 2 skilling för hvarje insatt riksdaler, efter afdrag likväl af 4 procents ärlig ränta å insättningssumman från nästföljande månads början till samma års slut, hafva utgjort 1576 rår 44 sk. Den å anstaltens utlånta eller eljest förräntade medel under sagde är upplupna ränta har bestigit sig till 7142 rdr 17 sk. 9 rst. Som det lyckats direktionen att 1 utlåningsväg fortfarande förränta största delen af anstaltens tillgångar emot 6 procent, och då en af hufvudstadens anseddaste och redbaraste grosshandlare, af nit och välvilja för denna inrättnings framgång, beredt direktionen den stora fördelen att hos honom, emot 6 procents oafkortad årlig ränta, få deponera de i anstalten insatta medlen, intill dess antagliga lånehandlingar för dem kunnat erhållas, så har, med tillägg af det öfverskott förvaltningsafgifterna lemnat utöfver de med anstaltens förvaltning förenade kostnader, medelräntefoten för delegarnes vid 1855 års början inneståerde behållningar kunnat beräknas till något öfver ÖV, procent. Dödligheten bland anstaltens delegare har visserligen, så vidt kändt är, under sistlidet år varit ovanligt ringa, hvadan de verkliga arfsvinsterna allenast utgjort ett mindre betydligt belopp. Men genom beräknade och afdragna. lifförsäkringspremier för sådane delegare, hvilkas insatta kapitaler vid skeende dödsfall skola återbetalas, och i anseende till den fördelaktiga ränteberäkningen, hafva sammanlagda ränteoch arisvinsterna dock öfverstigit 7 procent för alla delegare, som tillhöra 1818 och föregående års ålderssällskaper, samt uppgått till nära nyssnämde procentbelopp för delegarne af 1819 —1825 års ålderssällskaper och, med undantag af de 5 yngsta ålderssällskaperna, inom hvilka några arfsvinster icke uppkomma, samt 1840 —1843 års ålderssällskaper, utgjort för alla öfriga mer än 6;t procent. Vid innevarande års början egde de 3:ne fonder, mellan hvilka anstaltens tillgångar äro fördelade, följande behållningar, nemligen: Lifräntefonden, med tillägg af upplupen fastän icke uttagen lifränta . . rår 1111: 5. 3. Besparingsfonden, med dito af de under 1853 verkställda insättningar . . . . . . 164,839:27. 2. samt Reservfonden . . . . 1172: 37. — Utaf meranämde års insatser, utgörande, såsom redan är uppgifvet, 46,612 rdr, hafva 21,879 rdr blifvit insatta under förbehåll af återbetalning vid dödsfall och 24,733 rdr utan sådant förbehåll. Vid jemförelse mellan insättningarne under 1853 och föregående år, visar sig, att förstberörde års insättningar öfverstigit 1851 års med . . . a ss Får 27,671. 1832 års med. se 0 2 2 23,120. 1853 års med. . . 21.497. och 1854 års med . . . 15,038. Att under innevarande är 18536 insättningssumman skall än mera komma att öfverstiga hvad den utgjort under de förra åren, torde med säkerhet vara att mot e, helst insatserna under Januari, Februari, Mars och halfvåa April detta år redan uppgå till mer än 10,000 rår, eiler nära dubbla beloppet af de sistlidet år under samma tid gjorda. insättningar. De under år 1853 till insättare utfärdade nya försäkringsböcker utgjorde ett antal 174 stycken och under samma års lopp verkställdes 662 särskilta insatser. Man kan icke annat än glädja sig åt, att denna gagneliga anstalt sålunda synes blifva allt mer och mer känd och anlitad.