Aftonbladet – 10 maj 1856, sida 3

tänker på sina blifvande åskådare; ty alla de gånger, som han, trots sitt ämnes svaghet Her köld, vill uppväcka starka sinnesrörelser 108 tvivgar och valdför han naturen. Kunde han deremot öfv rtyga sir, att de personer, som han framsti ler på scenen, endast talade och handlade för sig sjelfva allena, och icke lät dem säga annat än hvad de då skulle hafva sagt, så skulle han säkerligen icke göra sig skyldig till de öfverdrifter i hans beskrifningar oeh målningar, som man sä ofta nödgas anmärka. Sådan saken r, sådant bör också ordet vara, och allt, som aflägsnar sig från denna regel, är blott deklamatien. Allt hvad vi, med afseende å sättet att på scenen utföra och säga en rol, hafva förut yttrat och läst om, hafva vi genom professor Nielsens uppträdande funnit på det fullkoraligaste illustreraat, och det vore i sanning önskligt för vär kongl teater, om den för någon tid itminstone vände sig till honom. Himmelsvidt större blefve nyttan deraf, än att skicka den ovane teaterintendenten utrikes för att på några ånader taga grundlig kännedom om en konst. r hvars uppfattande, jemte den medfödda alangen, mångåriga studier och erfarenhet erfordras. Den penningesumma, som Kongl. Maj:t så frikostigt anslagit för ifrågavarande resa, kunde användas såsom ett värdigt honorarium ät den mästare, hvilken, liksom genom en försynens skickelse, anländt till kongl. teatern just i samma stund denna för sitt framiida beständ bäst torde vara i behof af goda råd och grundlig undervisning. Widar.