Aftonbladet – 10 maj 1856, sida 3

SLI AOMNIONR OCK på VaLLCHOIGH Ull NYLLCGPUL. Hittills har man likväl blott tillgodogjort de block, som ligga nedfallna rundtomkring bergen; den ovanligt ringa företagsarnshet, som nordamerikanerna här utvecklat, oaktadt de inbjudande tillfällena, härrör ensamt ifrån hindren emot varans fortskaffning till afsättningsorterna. Dessa hinder äro så stora, att då jernet kan köpas i bergslagerna vid sjön för 217, pr ton (14 rdr rmt sk5), så kostar det öfver 50 PB mera på närmsta afsättningsplats Pittsburg, emedan forslingen dit går till 11 pr ton. Det är i denna fördyrande frakt man väntar en högst betydlig nedsättning, så snart kanalfarten ifrån Superior öppnas. Missouris hittills upptagna jernotillgångar Iron Mountain, och Pilot Knobx, äro kägelformiga kullar omkring 3., engelsk mil (, svensk) i diameter och 1100 till 150 alnar uppstigande öfver slätten; de bestå öfverallt af i dagen liggande blodstensmalm. Man har för några år sedan begynt bryta den; men äfven här har kostnaden för jernets fortskaffande hindrat rörelsens utveckling. Emellertid hemtas årligen ur dessa begge berg omkring 6000 tons jern. Malmen Ti Pilot Knob håller 62 , och jernet deraf betalas i de vestra staterna med 31 till 32 pr ton. Sakkunniga europter, som besökt de upptagna nordamerikanska jernmalmsfynden, anse dem komma att innan kort befrämja nordamerikanska staternas förkofran långt mer, än någonsin Kaliforniens guldrikedom förmått eller kan förmå. — Naiv gudstjenst. I sjette häftet af A. v. Humboldts resor i det europeiska och asiatiska Ryssland meddelas en intressant skildring af ett kalmucktempel, hvarur vi anföra följande: Vid högra sidan af dörren stod en bön-machin, bestående af en större och en mindre träcylinder, som voro placerade i en sirligt utskuren och prydligt målad låda, der de medelst -ett snöre kunde svängas fram och tillbaka kring en gemensam axel. Denna bön-machin sättes i rörelse vid inträffande oväder, storm och andra tilldragelser, som vittna om gudarnes vrede. Cylindrarnes tomrum är fyldt med böner, som äro skrifna på tätt hoprullade pappersremsor och ställda till hvarje gud särskilt. Den öfversta, mindre, innehåller böner till gudarne af första, och den undre oeh större till dem af andra och tredje rangen. I farans stund låter man bönerna agera, ty deras rörelse i cylindrarne är, efter presternas mening, af lika kraft och verkan, som om de uttalades med läpparne. Framför templet svajade från en röd stång en flagga, på hvilken äfvenledes var skrifven en bön, hvilken bad då vinden satte flaggan i rörelse. Ju starkare det blåste, desto ifrigare och flitigare bad den, så att det dymedelst på sätt och vis var öfverlemnadt åt gudarne sjelfve att låta sig bedjas när helst de behagade, — Huru osvikliga dessa anropningssätt äro, finner man i följande skildring af ett oväder: Liksom kaptenen på ett af stormen hotadt skepp, så utdelade här laman de nödiga orderna. Nya gudabeläten placerades på altaret; rundt omkring på väggarne upphängdes nya helgonbilder och åtskilliga andra beslöjades, hvarjemte en man beordrades till bön-machinen. Hvar och en gjorde sin pligt. Det oaktadt tilltog stormen så, att jag började befara det den skulle bortsopa hela templet. En häftig vindstöt knäckte tvenne af sparrarne i taket och tycktes vilja bana sig väg in i sjefva helgedomen. Men i detta ögonblick befallde laman afslöjandet af det förnämsta belätet, hvarpå det lyckades ett par af presterna att surra de knäckta sparrarne och åter bringa dem i deras förra läge. Straxt derpå upptäckte jag, att flaggan utanför templet, som hittills med sin slingrände tunga svajat helt tappert, nu råkat haka sig fast kring stången och sålunda på en gång blifvit alldeles stum. Machinisten, som jag gjorde uppmärksam härpå, skyndade ögonblickligen att klara flaggan, medan jag under tiden höll machinen i gång. Vi gjorde allt hvad i menniskoförmåga stod, för att få stormen till att lägga sig, — och se; det vardt åter lugnt. — En Begerjagt i Cincinnati. Uti en i Newyork utkommande tidning läser man följande utdrag ur ett bref från en i Cincinnati bosatt tysk, af den 6 Februari innevarande år: Sedan en veckas tid råder i vår stad en allmän uppståndelse, till föijd af en ovanlig slafrymnings-kasus. Sedan isen nu bildat en naturlig brygga öfver Ohio, rymma slafvarne dussintals fver från Kentuckysidan till vår fristat, för att på jernvägen blifva befordrade till Kanada, och slafegarne i Covington och Newport ha sett sig nödsakade, att antingen föra sina slafvar till det inre af Kentucky, eller transportera dem till slafmarknaden i Lexington, för att der blifva af med dem till hvad pris som helst. -Natten till sistlidne söndag rymde en slaffamilj, tillhörande en mr Marshall i Covington och utgörande åtta personer, nemligen farfar och farmor, far och mor samt fyra barn, öfver till vår sida och funno tills vidare en tillflyktsort hos en här i staden bosatt fri mulatt. Men som mr Marshall hade utfäst ett högt pris för deras utleverering, så saknades ingalunda spårhundar, bland hvilka tveune polistjenstemän här på stället synnerligast utmärkte sig. De lyckades utleta negerfamiljens tillflyktsort och inträngde, jemte sina handtlangare, i dess bostad. Då modren till de fyra barnen såg dem nalzxas, och ingen utsigt till räddning fanns, fattade hon, en annan Virginia, det heroiska beslutet, att offra sig och sina barn åt döden, på det de icke åter måtte hemfalla under den afskydda träldomen. Med ett utrop af förtviflans entusiasm: Jag inviger er åt friheten!, gick hon löst på sina barn, med en stor slagtarknif i handen, och ögonblicket derpå låg det yngsta af dem liflöst för hennes fötter. Men hon fick ieke tid att fullkomligt utföra sitt beslut; polistjenstemännen sprängde dörren och bemäktigade sig den olyckliga modren jemte de öfrige af hennes anhörige. — Som en löpeld spred sig ryktet om händelsen öfver hela staden och väckte en allmän uppståndelse. De utskickade polistjenstemännen, jemte deras medhjelpare lemnades, i tryckta och på gatbörnen uppslagna plakater, under namn af blodhundar, till pris åt det offentliga föraktet, ogh för att undanrycka de olyckliga unionsmyndigheternas klor, utfärdades en habeas-corpus-akt, i kraft hvaraf de skola inställas inför stadens rättsmyndigheter till undergående af ransakning, såsom anklagade för mord och deltande deri. Emellertid är det ännu oafgjordt, huruvida de verkligen kunna hänföras till kategorien af förrymda slafvar. Åtminstone hafva flere vittnen ovedersägligen bestyrkt, att denna noegerfamilj — de yngste barnen undantagne — medsin herres både vetskap och tillåtelse åtskilliga gånger begifvit sig öfver till Cincinnati, för att besöka anhörige eller bestyra om sina små affärer; och i staten Ohio är det en stående rättsprincip, att en slaf, som, med sin herres tillåtelse, om också blott för ett enda ögonblick sätter foten på dess jord, ifrån och med detta ögonblick är fri. Den omständigheten, att han sedan frivillgt återvändt till sin herre, eger ingen gällande kraft, alldenstund en redan fri vaörden icke åter kan göra sig till slaf. Mayorn, en anti-nebraskademokrat, har redan sett sig föranlåten att, för öfverskridande af tjensteåligganden, afskeda de begge poliskonstaplarne, hvilka, för att erbålla det ofvannämde priset, uppspårat den olyckliga negerfamiljens tilldyktsort. Eit eikelt betemedel mot fallandeset. En frbnsk tidning berättar följande händelse: För några år sedan fick en fru i Oporto på öppna gatan fallanåesot, och liksom vanligt vid dylik händelss, ställde sig en mängd personer omkring, till hälften såsom skydd, till hälften af nyfikenhet. Då en ankommande blef varse fruns belägenhet, utropade han: Betäck hennes ansigte med en svart sidenduk. En man aftog genast sin halsduk och kastade den öfver ansigtet. Krampen upphörde genast, hon steg upp, och sedan hon tackat de närvarande, fortsatte hon sin väg utan något bistånd. En af åskådarne till denna märkliga händealsa var en man cam codan