den här omhbandlade frågan och helt och hållet bestrida de slutsatser, till hvilka han kommit. Då vi redan uttalat vår åsigt i ämnet, och författaren till denna skrifvelse icke till stöd för sin motsatta mening anfört några skäl, hvilka icke redan förut blifvit i Aftonbladet vederlagda, med undantag af det i tulltaxan utsatta s. k. tullvärdet för den tillåtna genevern och af ett friherre C. O. Palmstjernas yttrande på riddarhuset vid sista riksdagen, så vilja vi här endast, efter att först hafva anfört skrifvelsen, tillägga några få ord om dessa båda punkter, öfverlemnande åt allmänheten att bedöma, på hvilkendera sidan advokatyren ligger. — Till redaktionen af Aftonbladet. Då Tit. i gårdagens blad lemnat rum för en uppsats med känd signatur i fråga om lagligheten af införsel utaf utländskt bränvin under namn af genever, torde det ej heller förvägras en annan för Tit., och möjligen äfven för allmänheten, bekant signatur, att få offentligen framställa sin mening i denna fråga. En hvar opartisk domare lärer finna, att tvisten här reducerar sig till ingenting annat än hvad som enligt tulltaxan här i Sverge bör förstås med genever, ty hvad som i Holland kallas genever kan väl icke ega något slags inflytande vid tillämpningen af svenska tulltaran. Vid en sådan undersökning lärer det ieke kunna bestridas, att med genever här förstås oeh alltid har förståtts en af säd med tillsats af enbärsolja hufvudsakligen i Holland tillverkad finare spritdryek eller likör, införd i mindre kärl, vanligen på krus eller flaskor, som betalts med 1 rdr å 1: 16 styeket, och af hvilken vara importen till hela riket aldrig något år öfverstigit 4000 kannor, då fråga nu är om millioner. Nu är det väl ieke ens rimligt påstå, att då rikets ständer bibehöllo tillåtelsen att emot 2 sk. ökad tull införa holländsk genever, men tillika bibehöllo förbudet mot införsel af alla andra slag odestilleradt eller destilleradt bränvin af säd, potatis eller andra jordfrukter, rikets ständer, efter någon förnuftsenlig, eller enligt Aftonbladets öfversättning logisk tolkning, skulle kunna haft för afsigt tillåta införsel af alla slag bränvin af säd eller potates,, endast det försattes med en liten portion enbärsolja och derigenom finge den specifikt utmärkande egenskapen af genever. Bn sådan tolkning vågar jag kalla advokatyr i dess sämsta mening. Tulltaxan för spritdrycker uppställer nemligen tvenne allmänna rubriker: bränvin och sprit. Under dessa hänföras ej mindre geniever än eognac, rhum, arrae och fransk sprit, hvilka äro tillåtna till införsel, utan att man derföre rimligen kan påstå, att lagstiftaren hänfört alla dessa drycker till bränvin. Således kan från tulltaxan ingen annan rimlig tolkning härledas, än att med undantag för de i taxan särskilt uppräknade spritdryckerna, geniever, eognac. rhum, arrac och fransk sprit, alla andra slag odestil lerade eller destillerade spritdrycker äro till införsel förbjudna. Månne icke detta ovedersägligen bevisar att med genever förstås något helt annat än rami bränvin, försatt med en ingrediens af enbärsolja. hvilken enligt härvarande skickliga kemisters vitsord em den blandas i äfven här på platsen afverkadi bränvin, deråt ger enahanda smak, som den till förtullning anmälda s. k. holländska genevern, ja man påstår till och med, att genom en ganska enkel proeess enbärssmaken kan borttagas och produkten sålunda återförvandlas till ramt finkel. Tulltaxen lemnar äfven i öfrigt en bestämd anvisning hvad som rätteligen bör förstås med holländsk genever, då samma taxa derför utsätter ett tullvärde af 2 rdr banko per kanna. Der hafva vi qvalifikationen alldeles gifven, äfven om man vill ingå uti en rent juridisk tydning af taxans mening. Denna omständighet har likväl , likasom Aftonbladet sjelf, aktat sig att citera då tulltaxans bestämmelser i öfrigt aftrycktes. Den synes likväl från laglighetens synpunkt afgöra frågan, då nemligen med priskuranter från Holland kan styrkas, att den vara, om hvars förtullning nu är fråga och som i Holland förtäres i lägre gradtal alldeles som vårt finkel och der kallas corngenever, icke på platsen gäller mer än omkring 40 sk. kannan och här med alla omkostnader ieke kan stå importören högre än 1 rår 16 sk. banko. En sådan analys af taxans betydelse är också den enda, som godkännes af jurister oeh alla öfriga ointresserade personer, hvilka jag hört yttra sig i detta ämne. Att i öfrigt äfven under diskussionerna vid riksdagen det tydligen utmärktes, att med genever icke förstods vanligt finkelbränvin utan en finare spritdryek, synes bland annat af nuvarande finansministern hr friherre Carl Otto Palmstjernas yttrande till ridderskapet och adelns protokoll den 3 November e. m., der hr friherren uttryckligen hänförer ej mindre eognae, romm oeh arrak än genever till finare utländska spritdryeker, ehuru hr friherrer å dessa senare önskade bibehållande af den gamla lägre tullen af -28 sk. pr kanna. I den statsekonomiska delen af frågan eller dess verkningar till rubbning af eller reaktion mot den bränvinslagstiftning, som genom konungs och ständers beslut blifvit så lyckligen ordnad, och hvaral landet redan njutit och framgent lofvar sig så helsosamma frukter, vill jag. nu ieke vidlyftigt inlåta mig, ehuru jag anser denna för den ojemförligt vigtigaste. Jag vill endast nämna, att jag i detta hänseende helt oeh hållet instämmer i Svenska Tidningens väl grundade raisonnementer i dess onsdagsartikel. De petitioner från tusentals jordbrukare, som ingått och dagligen ingå från landsorten, om handhafvande af förbudet mot införsel: af utländskt bränvin, bestyrka också nogsamt, att det stora allmänna intresset står på denna sidan emot ett hos några få köpmän koncentreradi ensleli intresse, hvars ändamål ögonskenligen är en dast det att till mehn för den inhemske producenten nedtvinga bränvimspriserna för att rädda sig sjelfva undan betydliga förluster, i följd af det jobbing, som beklagligtvis utgör en framstående karakteristik af många s. k. stora affärer på vissa börser, särdeles här i Stoekholm. Om en eller annan af dessa herrar skulle missräkna sig vid dylika spekulationer, kan sådant väl vara sbårdt, men är utan tvifvel rättvist, enär de säkert lika väl som hvar och en annan, som vill tyda tulltaxan ärligt, bort kunna inse, att försöket gällt och gäller att kringå lagens tydliga både mening oeh ordaförstånd. Ehuru lifligt tillgifven frihandelsprineipen jag är. anser jag doek lagens helgd vara af än större vigt äfven om icke i fråga om bränvin det execptionellsz förhållande företedde sig, att då frihandelns princip är bästa pris med största tillgång, d. v. s. så fri tillverkning och handel sorti möjligt, så är vår bränvinslagstiftnings ändamålraktmotsatsen, nemligen högsta pris, minsta tillgång, d. v.s. inskränkning både tillverkning och handel. Stockholm den 9 Maj 1856. —lIm— Man finner häraf, att författaren, i likhe: med en artikel i dagens nummer af Svensk: Tidningen, lägger en afgörande vigt på det i tulltaxan utsatta s. k. tullvärdet, såsom bevisande, att med genever i denna taxa endas: skall förstås den finare spritdryck eller li kör, som vanligen införts 1 mindre kärl och hittills endast i mindre qvantiteter. Men on så vore, hvarföre har då icke denna var: också blifvit i tulltaxan uppförd under rubriken likör., som ju uttryckligen der har sitt särskilta rum och sitt särskilta tullvärde, hvilket med icke mindre än 1509 öfverstiger det för genevern utsatta? För öfrigt torde ickt