Aftonbladet – 10 maj 1856, sida 2

sig hastigt sin vän, gnuggande händerna af förtjusning. Hvilken präktig affär! utropade han. Se der en qvinna, som vi redan hämnas pål Kom hit, Pontis, sade Esperance, du talar som en skurk, en skälm, en Nicolas Darmeval, men ej som en adelsman, en favorit hos den ädle Crillon... Sätt dig här bredvid mig, så skall jag bevisa dig det i två ord.n Kors! utbrast Postis öfverraskad, sättande sig förläget vid vännens hufvudgärd. IT. Väntjenster. Pontis syntes omöjligt förstå hvarföre Espårance på annat sätt än han sjelf tolkat den föregående scenen. Vi hade ju kommit öfverens omp, stammade den förvirrade gardisten, att begagna hvarje tillfälle för att betala qvinnorna det som de gjort oss. Men hvad hafva de då gjort dig? frågade EspErance. : Hvad de hafva gjort mig!... De hafva dödat, eller nära på dödat min vän! rJag medgifver att det är ett skäl... men alla hafva ej begått detta brott, och i samma ögonblick jag förlåter dem lär väl äfven du nödgas göra det. Det vill säga att ni förlåter dem! utropade Pontis, rytande af vrede. Nå, då är det ju så godt att vi genast jaga ut ur våra själar detta hämdbegär, som vanligtvis gör mannen stor och stark, och i stället sätta oss att skrifva poemer och kärleksqväden till deras ära... att vi binda kransar åt dem och att vi sammanfläta namnen GEntragues och la Ramåe... sambioux! Du blir löjlig, min bäste Pontis, om du på detta sätt öfvergår från den ena ytterlig