Aftonbladet – 10 maj 1856, sida 2

DEN SKÖNA GABRIELLA ). AUGUSTE MA QUET. FJERDE DELEN. IL Hans nåd Nicolas. Men det är ni ju redan, återtog Pontis. Ja visserligen, men inte nog; i morgon skall jag begynna om mina spionerier, och då hoppas jag lyckas bättre, i synnerhet som jag nu, sedan vi blifvit vänner, räknar jag på er hjelp ifall så skulle behöfvas... Eller hur? Ja bevars, jag gör hvad som helst, när det är fråga om att skada qvinnornas, inföll Pontis. Tack, tack, ädelmodige yngling!... Och ni, herr Espårance. Jag är sårad och fastkedjad vid min säng, svarade Esperance kallt. Och nu får jag ju patrullera huru mycket jag vill omkring i trädgården utan att ) stören mig? Ja vasera tre! försäkrade Pontis. Godt! Då återvänder jag nu hem till mig, i afvaktan på morgondagen!... Farväl, mina herrar, farväl!... Blif snart frisk, herr Espårance... Jag kan ju lita på att J ej förråden min hemlighet? . Sambioux, det svär jag pål! utropade Pontis, Men inte jag!b mumlade Esperance, medan Pontis på det förbindligaste sätt i verlden hjelpte herr de Liancourt ut genom fönstret. Då den försmådde älskarens steg ej längre hördes knarra på sanden, närmade gardisten ) So A. B. n:o 54, 56, 57, 59, 60. 62—68, 72, 74, 75—78, 81—90, 92, 100, 102, 103 och 105—107.