Aftonbladet – 10 maj 1856, sida 2

hvad som tilldragit sig här i afton, men du måste noga akta dig att nämna puekelryggingens, Fouquet la Varennes eller hans höge herres namn... Du har godt hufvud och du talar bra, således bör det lyckas dig.. ; Men min Gud hvad skall jag då säga ? frågade gardisten stött. Hvad du vill, Pontis,, afbröt Esprance missnöjd, nämn herr de Liancourt, om du anser det passande att i grund och botten synas kähna en giftasvuxen flickas hemligheter... beskrif noga huru puokelryggig han är, i fall: du ej finner det sårande för hans blifvande hustru att höra huru du skärskådat henneg blifvande hälft... Och hvad la Varenne och konungen beträffar, så beror det alldeles på dig sjelf att tala om dem eller inte; det är ditt hufvud som är i fara, och icke mitt. Nå väl herr Espårancex, afbröt Pontis kort, lär mig då ni, huru jag skall säga.s Se så här: Min fröken, jag bebor ett rum i detta kloster tillsammans med min vän, en ung adelsman, och vi hafva begge två bemärkt att hvarje afton en karl smyger omkring uti trädgården för att spionera på er, samt att hans uppmärksamhet i synnerhet riktas på porten uti muren... Dermed pekar du på porten.s.. Karlen är liten, hans rygg är något krökt, och han kommer alltid precist klockan half tio... Som jag tänkt att dessa upplysningar möjligtvis skulle kunna gagna er, har jag vågat utbedja mig ett enskilt samtal; och sedan jag nu fullgjert hvad jag ansåg för min plikt, har jag den äran att aflägsna mig, i det jag ber er fortfarande anse mig såsom er ödmjukaste tjenare . . . Derefter bugar du dig artigt och går.a Ödmjukaste! . . . upprepade Pontis, södmjukaste :.. skall jag bedja puckelryggens blifvande hustru anse mig för sin ödmjukaste tjenare... (Forts.