Aftonbladet – 9 maj 1856, sida 3

j manade henne, att samvetsgrannt och sanningsenligt upplysa mig; om: någon:ung militär, hvars namn jag dock icke till en början uppgaf, blifvit beträdd med dena för mig omtalade oredlighet. Hon gjorde till en början flera invändnibgar, visste icke hvem jag vat byad rävtighet jag kudde; ego att efterfråga saken eller; för -hyilket ändamål;upplysnipgarne. äskal des. Jag sade henne mitt namn och embete, samt förklarade henne, alt jag icke åsyftade rättegång -J eller någon offeetlig skymf, utan ville begagna upplysningarne med möjligen minsta påföljd: för den felaktige, tillatt förebygga en:för dennes skuld emot två ofticerare riktad oförtjent förföljelse. Då hon vidare uttryckte fruktan att komma ifför krigsrätt, förklarade jag, att derest hon sanningsenli t berättade förhållandet, skulle endast en eler tve ne officerare. infinna sig hos henne för att få hennes berättelse bekräftad. (Jag tinkte mig saken behandlad efter andra former än kriminalprocessens). Derefter framstälde jag till henne berättelsen, ordagrannt sådan den blifvit mig medde.ad, dock ännu utan att uppgifva militärens namn; och hon vitsordade berättelsens sanning i allt huf.udsakligt. Hennes anmärkningar bekräftade till och med ännu mera det faktiska. Hon anmärkte nemligen, att det alls icke var i följd af något tillgörande från värdshusvärdens sida, som hon låtit genom tjönstefolket spionera på gästerna; utan att hennes egen ambition manat henne att taga reda på förhållandet; och vidåre,. att hon väl skrifvit brefvet till Falkenberg, kvars namn först uppgafs sedan sjelfva faktum var vitsordadt; men att hon icke behöft framlemna brefvet, emedan hon vid hans utgång från värdskuset kommit i tillfalle att muntligt tillsäga honom förhållandet, dervid han erlagt den förut undansnillade betalningen samt på begäran erhållit hennes löfte att icke yppa hvad sig tilldragit. Beloppet af betalningen, hvilket först sedermera af min sagesman blifvit uppgifvet till omkring 12 rdr, och derom jag således vid. tillfället var okunnig, ville how icke säga mig. Deri låg icke heller sakens betydelse, betrakcad ur den synpunkt jag då behandlade frågan. Sedan jag sålunda erhåhit fullkomlig moralisk grund för min öfvertygelse — om den juridiskå var då icke fråga — beslöt jag af skäl, som grannlagenheteh emot syenska årmen och detifrågavarande regementet i synnerhet föreskref, samt äfven af konsideration för den unge mannens framtida väl, att inskränka mitt åtgörahde till muntlig anmälan om förhållandet hos regementschefen; med uppmaning, att genom två officerare ytterligare förvissa sig om sakens beskaffenhet. Huru man dervid sedermera gått till väga, känner jag icke; men, sedan regementschefen omkring åtta dagar derefter med mitt begifvände låtit en af regementets-oflicerare besöka mig och af mig höra berättelsen upprepas, erhöll jag några dagar derefter genom samma officer, i närvaro af två hans kamrater, den ,förvånande..underrättelsen, — att skänkmamsellen skulle hafva helt och hållet förnekat hvad hon inför mig vitsordat samt att så väl hon som värdshusvärden förklarat Falkenbergs hela fel hafva inskränkt sig till glömska att betala en half butelj -pörter; hvarvid man tillika anförde, att jag, allt enligt mamsellens uppgift, vid förhöret med henne skulle hafva ådagalagt en synbar benägenhet att förfölja Falkenberg och åt hans. oskyldiga beteende gifvit, hårda namn: Jag upplyste änyo de 3:ne officerarne om allt hvad jag erfarit. och enskilt. sagt först regementschefen och sedermera deh ena af dem. Och den tanken var visserligen icke ensamt min, att under tiden, som förflutit från mitt besök å värdshuset, något emot sanningen fientligt inflytande der framkallat de uppenbara :motsägelserna. Emellertid synes man icke hafva velat-förstå den grannlagenhet, hvarmed jag alltjemt behandlat denna sak. Man bar i stället gifvit mitt förhållande karakteren af något så orimligt, som. ett försök att kränka, icke blott Falkenbergs, utan -hela. regementets heder; och man har i denna riktning om mig utspridt rykten, hvilka tvinga mig att beträda en ny väg för frågans behandling. . b I detta hänseende och för att ännu, om möjligt, skydda både Falkenberg och officerskåren från de obehag; som-vid-en offentlig rättegåtig af förevarande beskaffenhet blifva oundvikliga, vänder jag mig till öfverståthållareembetet i polisärenden, med-vördsam anhållan att till enskilt förhör måtte inkallas ej blott värdshusvärden Wester och skänkmamsellen, utan ock följande personer; som skola hafva bestridt uppassningen vid den tid omförmälda tilldragelse timat; Carolina Kullander, Anna Fager, Helena Svensson, vaktmästaren Gille och Charlotta Eklurd, vid hvilket förhör storde efterforskas ej mindre huru och me : hvad :skäl ryktet om Falkenbergs förhållande å värdshuset uppkommit än äfven de omständigheter, som må hafva föranledt den uppenbara motsägelse, hvarmed skänkmäamsellen blifvit beträdd:.. Stockholm den 2 Maj 1856. 4. G:son Bennicko Och hale med anledning häraf, värdshusidkaren J. E Wester, skänkförestånderskan Mathilda Edner, pigan Anna Fager, vaktmästaren Gille oc -pigan Charlotta Eklund blifvit för att upplysningar meådela kallade samt anmäldes vara tillstädes, hvaremot Carolina Kullander och Helena Svensson, enligt hvad vederbörande upplyste, icke blivit anträffade. : (Fortsättning följer ) Underlöjtnånten friherre Falkenbergs stäm: ning till Svea hofrätt, ingifven 2:ne dagar sedan ifrågavarande, polisundersökning hade börjat, är af följande lydelse: Till Kongl. Maj:ts och rikås höglofige Svea. hofrätt. Som uti tidningen Folkets Röst för den 30 sistlidne April finnes införd en artikel uppenbarligen syftande på undertecknad och innefattande en bestämd beskyllning att jag efter min utnämning till officer vid kongl.glifbevatingsfegönieätet blifvit berädd med stöld samt gjort mig skyldig till det bedrägefi att å ett af hufvudsfadens värdshus, der jag intagit middag, förnyade gånger bortgå utån att ordentligt uppgifva och betala hvad jag förtärt; alltså och då jag erfarit att denna lika lögnaktiga som Areskändande berättelse förut blifvit satt i omlopp af herr krigsfiskalen (Nils Axel Gustafsson Bennick; anhåller jag .vördsamt om laga stämning å bemälda br krigsfiskal; för att jag må blifva btillfälle att senom laga undersökning få min fullkomliga. oskuld ådagalagd;) samt? hr krigsfiskalen) befordräs till det ansvar jag å honom yrkar enligt 9 s af kongl dnels-. plakatet den 22 Augusti 1652, jemförd-med: kong orefvet den 6 Juli 1739. . R BR fa Såsom vittnen tager jag mig friheten åberopa hofmästaren å Hotel du Nord J. E. Wester, mamsell Matilda Edner, majoren och-riddaren Georg Fleeetwood, kaptenen friherre Carl v. Rösen, löjtnanterna kammarherre Erik Skjöldebrand, Nils Stråle, Ernst Ekman och Oskar Knorring; förbehållande jag mig 3ppen talan i målet samt ersättning för rättegångskostnaden. Stockholm den 5 Maj 1856. Carl Eugene Falkenberg. Underlöjtnant vid kongl. lifbeväringsregemetet. Det i Wickman-Bergnehr-Gyllenhaalska målet af löjtaant Wickmans ombud, boktryckaren Franz Sjöberg, ifgifna slutpåstående innefattade: att han på grund ifiså, väl den bevisning, sbm blifvit. åstädkommen, som -major Bergnehrs .egna erkännanden. ansåg full: ygadt, :att .Bergnehr. under löfte åt Wickman att overeda honom anställning. vid tullverket äflockat Wickman 1000 rår bko med uppgift att de skulle iflemuvas till: baron Gyllenhaal; att Bergnehr vid flere sillfällen styrkt Wickman i denöfveftygelsöny atten transaktion blifvitvinledd mellan Bergnehr och Gylienhåal hvarigenom Wickman skulle erhålla: en-dy