Aftonbladet – 9 maj 1856, sida 3

SN Te Ne ND TA MVARVES BOIS UA LE FOA, MAGE annat uti ett i flera tdningar aftryckt utlåtande till Göteborgs läns Hushållssällskap. Långvariga och tunga bemödandens fruktlöshet hafva nödgat mig till detta medgifvande, hvilket dock endast gäller rotskolornas ursprungliga id i dess fulla tillämpning med olönade eller ringa lönade ynglingar till lärare. Men ett af de förnämsta ändamålen, som med de ursprungliga rotskolorna åsyftades, var väckelse till och ordnande af en god kemläsning, utan hvilken i så många hänseenden högvigtiga hjelpkraft all folkskola, huru den ock må inrättas, är och blifver vanmäktig att med allmän omfattning och i en tidsenligt uppåtstigande riktning fullgöra sin bestämmelse. Detta nyssnämda hufvudsyftemål måste tills vidare sökas genom under äldre lärare ställde ambulatoriska skolor, hvilkas verksamhet derföre bör ordnas med hufvudsalklig hänsyn till en eggande och ordnande inflytelse på en allmän hemläsning. Denna fordran på ambulatoriska skolorna (hvars innehåll skall i-den-omnämde tillaskriften förklaras) har hittills allmänneligen varit förbisedd, hvarföre jag härpå lagt synnerlig vigt i mina förslag till ambulationens ordnande efter olika orters kraf och tillgångar. De välmenta anvisningar, jag varit i tillfälle att på begäran afgifva öfver ambulationernas speciella ordnande, hafva af skolstyrelserna icke :ansetts öfverflödiga, utan i allmänhet emottagits med välvilja Frukterna deraf kunna icke så snart bedömmas. Uti frågan om folkskolans inre ordnande måste jag träda i bestämd opposition mot hr O-—m och ovilkorligen yrka på tabellcirklarnes upphäfvande, Såsom varande första vilkoret för möjligheten af någon förbättring. Mot dessa tabellcirklar kunna många anklagelser göras, hvilka redan dels af mig och dels af andra blifvit tillräckligt. framställda för allmänheten. En omsägning häraf öfvertygar icke dem, som icke redan äro öfvertygade om deras olämpligd het. Uti strid om saken med hr O—m kan dock vara skäl att använda hans egna i frågan om de ursprungliga rotskolorna använda träffande ord på tabelleirklarne: att de äro olämpliga, emedan den nödiga moraliska byggnadsgrunden saknas hos de mo-: nitörer, som skolan kan få behålla. Å Men om jag således måste obevekligt vidblifva yr-. kandet på tabellcirklarnes upphäfvande, så hindrar detta icke, att jag äfven måste erkänna, att hr O —m icke saknar skäl till anmärkningar mot det, som jag d velat sätta i stället för nämde cirklar. Herr O—ms anförda anmärkningar röja nog den erfarne folkskollärarens pröfvande: blick på skolans detaljföremål. Under mitt i sanning icke bekymmerfria arbete i folkskolan har jag fått tillräckligt erfara fulla innehållet af den kända sanningen, att det är lättare att rifva ned, än att bygga upp. Men när man blifvit fullt öfvertygad om, att en byggnad — och dertill Jen byggnad för den stora allmänheten — är blifven mycket förderflig för helsan, då är det ju en plikt att rifva ned den och uppbygga en annan. Angeläget är dock, att icke lättsinnigt fatta beslutet. Mitt beslut, att söka få bort tabelleirklarne utur skolorna, har icke fattats utan efter allvarligaste begrundning. Det, som jag velat sätta i cirklarnes och den) gamla lankasterordningens ställe, har till vissa delar icke uthärdat det praktiska profvet, utan måst ändras, dock aldrig genom tillbakagående mot den gamla söndersplittringen, utan genom framskridande alltmer derifrån. Lärjungarnes ställande samfällt — i möjligaste måtto — under lärarens egen omedelbara behandling, har mer och mer blifvit för mig en hufvudsats vid folkskolans ordnande. Genom en uti förut omnämda lilla skriften beskrifven samläsning vid innanläsningsöfningarne, hvilken först under förlidet år upptogs i min skolplan, skall herr O—m och hvar och en, som om saken tager kännedom, finna, att de väsendtligaste bland de af herr O—m öfverklagade olägenheterna vid min inre skolanordning äro på ett tillfredsställande sätt afhulpna. — I afseende på de af herr O—m under 9 särskilta punkter anförda anmärkningarne, må för öfrigt i korthet här svaras: Att icke halfva, utan på sin höjd tredjedelen af lästimmarne -af mig vanligen anslås till öfverläsarnes tjenstgöring för underläsarne. Att underläsarne på denna korta tid kunna lära mer än på alla timmarnes stående vid tabellcirklarne; ty efter mitt sätt få underläsarne hvar och en läsa. hvarje ord, då deremot i en tabelleirkel af blott 6 barn hvar och en icke får läsa mer än hvart 6:te ord; och på den korta tiden kunna dessutom lif och lust i läsningen uppehållas; hvaremot på långläsning både monitörer och cirkelbarn tröttna. Att de genom lankastermetoden från monitörstjenst bespårade äldre barnen kunna under pågående sor från högläsande cirklar lära ytterst föga af värde utaf en lärare, som samtidigt med den högre undervisningen skall tillse öch ansvara iför:de king alla väggar spridda cirklarne. Der, hvarest under lankasterformen både högre och lägre undervisning frambragt produkter af värde, har ofta läraren nödgats åt den högre undervisningen egna lofstunderna. Att fördelen af barnens sittande alla framför läfaren och under, bans lätta öfyerblick är i disciplinärt hänseende) afsstott värde. Denaf herr O—m flera gånger öfverklagade sammanpackningen innebär ju ehdast anmärkning mot för trånga skolrum? Och slutligen, att herr O—ms yttrade misströstan om öfverläsarnes :inställelse i skolan. till underläsarnes betjenande innebär ett sorgligt ;instämmånde i en mycket allmänt existerande misstro om möjligbeten, att hos föräldrarne uppväcka en kristlig uppfattning af skolans väsende äfvensom af deras förbindelse till densamma. På en sådan uppväckelse beror dock, om folkskolan -skallfå verkligt Nf, eller om den:!skall uppehållas vid ett gagnmlöst skKenlif. Såsom en tills vidare behöflig koncession åt nämde mMisströstan, har jag emellertid börjat söka ordna de ambulatoriska skolorna så, att underläsarne kunna få qvarstanna under hela lästiden; detta. dock under förutsättning, att tillgång då finnes till duglig elitskola för den högre undervisningen. Sättet för nämde jemkning synes i den. förut lofvade lilla skriften om folkskolan. Herr O—ms spådom om min skolplans snara fall måste naturligtvis hänskjutas till framtidens afgörande; men att utsätta tiden till .nästa år, eller året derpå, är tydligen förhastadt, emedan en så Dy sak icke så snart kan afgöras. Detvar nemligen först med ingången af år 1855, som jag erhöll allmänna medel att resa omkring på skolförrättningar (1854 besöktes icke mer än fyra ställen på enskiltas bekostnad); och det är först under denna vinter, som kallelserna till nya förrättningar börjat hopa sig, så att nyligen ingick på en postdag blott från Karlstads stift kallelse till tolf socknar. Jag förutser visst, at mina föreslagna och af skolstyrelser äfven antagna skolreformer skola på åtskilliga, kanske icke få förrättningsställen återfalla till intet. Flera orsaker kunna dertill föranleda. Så t. ex. kan min skolplan svårligen få framgång och varaktighet der, hvarest skollärarne obevekligt vidblifva en förut fattad öfyertygelse om de gamla: ecirklarbts företräde framför livarje annan skolform, och der de känna sig förödmjukadeaf hvarje föreslagen förändring uti deras egen gamla praxis. Men att min skolplan, till följd af dess egen .oduglighet icke skulle förmå, att på något enda ställe bevisasig.varaktigt verkställbarn, det vill jag icke.trö; Såsom någon, ehuru ännu för tidens korthets skull icke fult tillförlitlig anledning till mina bättre förhoppningar Ori min skolplan; har jag vågat antaga tillfredsställande bref och berättelser, som till mig från förrättvingsställen redinringått, och utur hvilka skrifyelser nägra utdrag här må i;bilagor,anföras,.dock med anmärkning vid tit. Sohlbergs, berättelse, att jag icke vågar antaga hvad deri uppgifves för annat än ett lyckligt undantagsförhållande. N Skulle nu framtiden komma attvist både väsendtliga och varaktiga fördelar dtäf antagändetaf grundsatserna i min skolplan, så måste Tankastörskolans gamla former till betydlig del gå under; men der Rs ra OA PR mA KA Sr mo mr mA AA AA 2