Aftonbladet – 9 maj 1856, sida 3

Vi ha nämt att utländska tidningar nu meddela innehållet af dessa protokolter och vi hafva i den franska Monitören erhållit dem Iså fullständigt, som kongressen :velat hafva dem offentliggjorda. Då det i sjelfva fredsI traktaten sammanfattade resultatet af de förda öfverläggningarne är kändt, hafva protokollerna naturligsvis i de: flesta delar blott ringa intresse, synnerligast som de Jendast matt återgifva sådana debatter, som kunna anses ha varit något mer lifvade. Vi -J anse oss derföre icke böra trötta våra läsare eller inkräkta på vårt af flera andra ämnen strängt medtagna utrymme genom någon alltför utförlig redogörelse för de ifrågavarande handlingarna, utan nöja oss att anföra blott några sådana punkter, som tjena till att närmare belysa åskilliga af traktatens bestämmelser eller angifva den åsigt, som gjort. sig gällande uti vissa i fredstraktaten alldeles icke vidröpda förhållanden. on Den fråga, som härvid närmast intresserar oss är den om Ålandsöarne. Den ombhandlas redan uti protokollet n:o 3 för den 1 Mars och allt hvad Monitören har att:derom förmäla är följande: Grefve Walewski yttrade (efter att hafva låtit uppläsa den femte punkten), att de allierade i första rummet och såsom särskilt vilkor fordras att Ryssland hädanefter hvarken får återuppbygga eller skapa något flott-eller militäretablissement på dessa öar. Grefve Orlow svarede, att Ryssland vore redo att gå in på detta vilkor, om de fullmäktige, såsom han hoppades, komme öfverens om de andra öfverläggningspunkterna, Han fordrade, att detta vilkor måtte upptagas i ett särskilt fördrag, som skulle afslutas mellan Frankrike, England och Ryssland, alldenstund dessa makter uteslutande deltagit i krigshändelserna i Östersjön. De österrikiska fullmäktige voro af den äsigten, att detta särskilta fördrag dock skulle bifogas till det allmänna. Kongressen gaf härtill sitt bifall. Rörande örlogsfartygen vid Donaumynningarne finner man, att Orlow till en början gjort invändningar deremot och velat anse närvaron af andra än strandmakternas örlogsfartyg vidl Donaumynningarne såsom en kränkning af Svarta hafvets neutralisering, hvarpå grefve Walewski dock svarade, att ett gemensamt faststäldt undantag icke gör något intrång il: sjelfva grundsatsen. Till häfvande af senare möjliga tvifvel tillägger grefve Buol uttryckligen, att alla vid Donaumynningarne stationerade skepp kunna obehindradt segla öfver-1. allt på Svarta bafvet. Frägan om Nikolajew omhandlas i protokol-) let nr 4 för den 4 Mars. Clarendon anmärkte, att Ryssland i Nikolajew egde en sjöarsenal af första klassen, och att detta: stode i strid mot de principer, som af kongressen blifvit fastställda.: Då denna arsenal icke är belägen vid Svarta hafvets kust, ville han icke påstå, att Ryssland vore förpliktadt förstöra de der belägna skeppsvarfven; men han anmärkte, att den allmänna meningen skulle vara berättigad. tillskrifva Ryssland afsigter, hvilka det icke kan hysa, om Nikolajew, såsom centralpunkt för alla marinarbeteh, bebölle den betydelse det förvärfvat. Orlow svarade, att hans herre, då han uppriktigt biträdde fredsförslagen, fattat det fasta beslut att bringa till strängt utförande alla deraf härflytande förpliktelser; men att Nikolajew ligger vida aflägsnadt från Svarta hafvets kust, och att Rysslands värdighet icke filläte det medgifva, att en blott på kusterna användbar grundsats utsträcktes till det inre af riket; att dessutom kusternas säkerhet och bevakning erfordrade, att Ryssland, såsom äfven medgifvet blifvit, vore i besittning af ett visst antal lätta fartyg på Svarta hafvet, och att om det ginge in på att uppgifvå varfven i Nikolajew, skulle det se sig tvunget anlägga andra på någon annan punkt af sina sydliga besittningar; emellertid hade kejsaren, för att på samma gång uppfylla sina förpliktelser och sörja för marintjenstens behof, för afsigt att 1 Nikolajew anbefalla byggandet af blott så dana örlogsfärtyg, som i grunderna för underhandlingarne blifvit bestämda. Orlow medgaf upptagande i protokollet af denna förklaring och tillade, att kejsaren, såsom bevis på sina afsigters uppriktighet, uppdragit åt honom att begära fri genomfart genom Dardanellerna och Bosporen för de båda Yinieskepp, som innu finnas qvar i Nikolajew, och dem man after fredsslutet ville föra till Östersjön. Cherson--och Azowska sjön förklarades uti påföljande session (den 6 Mars) icke heller vara inbegripna uti den af Ryssland antagna principen i afseende på Svarta hafvet; men då djupgående skepp ej kunde befara Azowska sjön, och Ryssland för öfrigt ville handla i öfverensstämmelse med de förpliktelser det sig åtagit, skulle det hvarken vid Svarta hafvet, eller uti de deri utlöpande floderna, eller i de med detsamma i förbindelse stående innanhaf och sjöar bygga några krigsfartyg af annat slag, än dem Ryssland på grund af sin öfverenskommelse med Turkiet är berättigadt att i Azowska sjön underhålla. I afseende på Donaufurstendömenas organisation finner man, att Walewski i sessionen len 8 Mars påyrkade deras förening, hvari han understöddes af Clarendon, som dock insåg, att folket derom borde höras. De turtiska och österrikiska fullmäktige talade emot öreningen, som åter understöddes af de ryska och sardinska ombudeh. t Orlow lofvade i sessionen den 10 Mars, att jrafvarne på Krim skulle. blifva respekterade och att ryska regeringen skulle vidtaga åtsärder att efterkoömråa de allierades önskninzar i detta hänseende. . Frågan om Montenegro kom till. tals i sösgsionen den 25 Mars, hvarvid de ryske fullmäktige förklarade, att deras regering ej hade ågra andra förbindelser med Montenegro, än lem som härflöto från montenegrinernes sympatier för Ryssland och; af Rysslands vänskapiga stämning i afseende på dessa bergsbocr. Beträffande utrymmåndet af de. ockuperade nrådena,. tillkännagaf Walewski uti gessio åen dett 25 Mars, ätt till följd af den utveckling kriget tagit, hade den i de ursprungliga Fe AK FRA mm MM SA ee AR LL RS BH LM EAA KH FR RR OA ms DÅ 5 ÅA AR Vv br AIK Ars ARA