Aftonbladet – 8 maj 1856, sida 3

et var en herlig natt. Månens första stråiat kastade ett silfversken öfver den nya bygnaens fönster, men för öfrigt var hela trädgärden försänkt i ett fullkomligt mörker 805 ontis sträckte försigtigt ut sitt hufvud bakom en stor med blommor uppfylld porslinsvas, så att ingen kunde observera honom. futven Espårances vackra hufvud tittade fram gehom gardinöppningen, och den sårade ynglingen skakade hotande sin beväpnade arm. astigt gjorde Pontis en rörelse, liksom en tjufskytt, hvilken står på lur, och som betygde: bJag ser någonting. Det var verkligen en man, som framskymtade på gångstigen vid muren och som, sedan hah nästan spröngit öfver pärterren, blixtsnabbt skyndade in uti den af pomeransträd beskuggate. allgen, hvilken sträckte sig längs efter klösterbyggnaden. : en okände stannade ungefär tjugo steg ifrån fönstret, invid hvilket Pontis stod på utkik an kunde nästan höra sanden knarra under nattvandrarens fötter, och Espårances hjerta klåppade så hårdt ätt hans helsa ganska säkert,oaktadt Pontis alla försigtighetsmått, måstd lida deraf. annen kröp sakta ned bakom ett pomeransträd, hvars stora låda nästan helt och hållet gömde honom, och derifrån började han kasta lömska blickar omkring sig, både till höger och venster, alldeles som en skata, hvilken är rädd att blifva tagen på bar gerniog när hon är sysselsatt med att stjäla; scdan på detta sätt några minuter förflutit, och främlingen noga öfvertygat sig, att ingen menniska fanns i grannskapet, fortsatte han åter sin vandring fram till huset. t (Forts. följer.)