Aftonbladet – 8 maj 1856, sida 3

vandla den uppståndne Esperance till en i sin Jiktista för evigt utsträckt ung man. I så fall, Pontis! mumlade Esperance, tycker jag do baft en mindre lycklig id uti att genom var flyttning föra ocs så här rakt rätt i ärmarne på den uslingen. — pDet är tvärtom i mina armar som jag fört honom! Hör på min plan: Om, zoom jåg förmodar, vår hemlighetsfulle nattvandrare verkligen är la Ramte eller någon af. hans, medbrottslingar, så kommer han naturligtvis igen i qväll, och då lärer han väl hafva wutfunderat någonting riktigt spetsfundigt för att närma sig oss så mycket som möjligt. Nå väl, så snart jag öfvertygat mig om, att den gunstige herren fattat posto i buskarne nedanföre, gör jag processen kort och hoppar genom fönstret, hvilket endast ligger tre fot från marken, rakt ned på hans rygg!... Det blir ett vackert skådespel, min bäste Espårance, Vv igen cj så storartad! som att sc Crilloa breschen, men det ena är efter det andra, och jag lofvar att ni åtminstone skall få jåskåda detta i all beqvämlighet ifrån er i BäNg. bJag vill vara med! utropade EspÅrance med dyster vrede. . bDet torde svårligen låta sig göra; ni skall tvärtom ligga tyst och stilla och framför allt akta er för att genom någon öfverdrifven oro påskynda ert hjertas slag .,. Jag löper ingen fara, det är minsann ej på skämt som jag ärnar angripa den lustigkurien!... När man har med en dylik mördare att göra, sätter man, ta mig tusan, ej på sig adelsmannahandskårne ... Se här huru det skall gå till... Ett tu tre hoppar jag ut genom fönstret, hugger flux den bofven i strupen... ruskar tappert om honom... och så, brrrr, sticker jag ! min värja ända till fästet i kroppen på ho