Aftonbladet – 8 maj 1856, sida 2

den nuvarande ministåren. Föröfrigt går genom Reventlow-Jersbecks och de testa holsteinska deputerades föredrag en sentimental ; svulstig ton, som Tscherning under debatien; gaf sitt erkännande, i det han tådlande upp-i manade Lehmann, som gick litet illa åt denna sentimentalitet, att sfäta tyskarnes smärtå klinga uty. Mot andragandet ha från regeringens sida med mycken skärpa uppträdt, så väl konseljpresidenten. och. den holsteinske ministern, som ådagalade huru andragandet vore juridiskt oberättigadt, som äfven finansministern, hvilken påpekade dess formella oriktigheter, och kultusministern, som på ett mycket Iyckligt och humoristiskt sätt affärdade Scheel-Plessens junkerliga grandezza, i det han visade, att något annat mål icke kunde vara åsyftadt med andragandet än att göra effekt, liksom han äfven mycket träffande analyserade betydelsen af den begynnande alliansen eniellan de holsteinska junkrarne och deras enda bundsförvandtgTscherning. Af de öfriga holstemska deputerade talade Bargum emot förslaget och visade sig äfven i denna debatt såsom den utan jemförelse talangfullaste af de tyska deputerade. Vidarc talade af: de danska ledamöterna Tscherning, sofii till en del understödde förslaget och för öfrigt efter vanligheten begagnade tillfället att tala om allt möjligt som icke hörde dit; vidare: biskop Monrad, etatsrådet David och höjesteretsassessor Mourier, som alla med talang bekämpade förslaget, samt slutligen af den afgångna ministeren Bluhme och Tillisch, som likaledes talade emot förslaget, men derjemte begagnade tillfället att försvara sig sjelfva och sin politik, som hade blifvit angripen temligen skarpt; märkligt nog till och med af David, som under denna session vi sat sig såsom den kraftfullaste och liberalaste af sin fraktion. Af slesvigarne talade emot förslaget kammarherre Holstein och gårdsegaren Kröger, båda mycket skarpt. För öfrigt har inom riksrådet herrskat temlig enighet. Tonen i församlingen påminner närmast om det danska landsthinget, men är naturligtvis något mera animerad, så väl med anledning af det större antalet af ledamöter och olika partier, som genöm de många politiska-kapaciteter, som här-äro samlade; En. sak, som har framkallat vidlyftiga diskussioner, är arbetsordningen. Den till: pröfning af ministerens förslag nedsatta komiten biföll i det hela detta, men föreslog några förändringar, på hvilka ministeren till största delen gick in. Under förhandlingen uppstod emelIertid-en temligen skarp debatt; dels rörande sakernas behandling i riksrådet innan ministåören framlägger dem till tredje -behandlingen, dels också rörande interpellationsrätten. Ministeren har dock vid tredje behandlingen framlagt utkastet oförändradti-båda hänseendena, i det den nemligen, Kvadinterpellationsrätten, angår, uttalat den åsigten, att dess upptagande-måste anses såsom en tilläggsbestäroamelse till författningen, hvilkeh måste behandlas på det för sådana i författningen föreskrifna sätt. . Saken är i. det helaaf ringa betydelse, ty det är intet tvifvel om; att hvilken sak söm helst kan bringas å bane genom af ledamöter gjorda andraganden. . De rykten, som på sista tiden varit gängse om förändringar i ministeren, äro så till vida icke utan all grund som inrikesministeren för konungariket äfvensom ministeren för Slesvig blott äro ifiterimistiskt besatta, och det icke heller är osannolikt, att justitieministern Simony vill öfvertaga antingen öfverpresidentskapet (öfverståthällareembetet) i Köpenhamn eller stiftsamtmansembetet i Aalbörg, så ati sålunda en ny justitieminister blir: nödvändig. Sammansättningen af den holsteinska öfverappellationsrätt, som skall döma öfver minister: Scheel; gör det icke otroligt; att -han blir fälld. Emellertid är sjelfva: rättens . kompetens at! döma Scheel (för utfärdande af provisoriska författningar) tvifvelaktig och äfven om han skulle bli dömd såsom holsteinsk minister, — i hvilken händelse domen går ut på em: betets förlust — kan han dock stå qvar såsom utrikesminister. :Såsom kandidater till dc lediga portföljerna nämnas stiftsamtman Uns gaard, kammarherre Wolfhagen, domändirektören Bardenfleth, etatsrådet Krieger, biskop Monrad; — och det är väl heller icke osannolikt att valet faller på en eller flera af dessa. H. — Vi hafva icke trott oss böra afslå den