Aftonbladet – 8 maj 1856, sida 2

Utrikes Horrespendens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 30 April. Under den sist förflutna tiden här uppmärksamheten inom riksrådet isynnerhet varit riktad på diskussionen rörande det af. ScheelPlessen och 10 andra ledamöter gjorda andragandet om att få helstatsförfattningen framlagd för hertigdömenäs ständerförsamlingar. Ehuru det väl icke kan vara tal om, att detta andragande skulle kunna årifvas igenom i riksrådet och sålunda få någon omedelbar praktisk betydelse, så företer diskussionen ärom dock flera punkter af intresse. Vi sc bär för första gången de 2 så olika och så föga narmonierande nationaliteterna emot hvar-. andra i muntlig diskussion, och vid sjelfva de förnämsta deltagarne fästa sig minnen, som. göra sitaationen ännu mera egen. Bland de bolsteinska deputerade finna visålunda, utom Scheel-Plessen, grefvarne Reventlow-Farve, Reventlow-Jersbeck och advokat Bargum, bvilka emellertid nu för tiden spela högst olika roler. Scheel-Plessen, som framställt audragandet och som nu öfver hufvud taget synes vara utkorad till det tyska partiets anförare, förhöll sig under upproret lojalt-neutralt; hvaremot Bargum då var president iden upproriska Landesversamtalung, men nu — väl närmast för att motarbeta det aristokratiska partiet blifvit en bestämd anhängare af ministern Sckeel och derföre äfven uppträder emot andragandet. Bland de elfva, som framstält andragandet, finnas, utom Scheel-Plessen, ReventlowFarve, som är broder till ståthållaren grefve Reventlow och sjelf var mycket verksam under åren 1848—49, liksom Reventlow-Jersbeck, som var vice-president i den upproriska ;Landesversammlungp. Hela andan i detföreårag, hvarmed ScheelPlessen motiverade andragandet, bär tydliga vittnesbörd om den känsla af ridderskaplig värdighet, som lifvar honom och de andra at partiets ledare; han inlåter sig aldrig på någon sträng argumentation, utan när hans påståenden vederläggas, drager han sig med en aristokratisk min tillbaka och msveper sig i sin värdighet. Man ser tydligt, att han känner, att det som gifver honom någon vigt och gör honom intressant, är att han står såsom målsman för ridderskapet i Holstein, styrkt gehör minnet om sina ädla medbröder, junkrarne i Hannoyef och Preussen, och i säker förhoppning om att -vinna deras lifliga bifall. En helt annan ton går genom det af Reventlow-Jersbeck hållna föredraget, som var mycket konfyst och osammanhängande, men med hvilket. man dock i viss mån måste sympatisera, då han i starka ord uttalade omöjligheten af en förbindelse mellan dansk och tysk nationalitet; hvaremot hans föredrag föga stämmer öfverens med andragandet och ScheelPlessens motivering, som gär ut från helstatens ståndpunkt och endast angriper det sätt, Bvarpå den nu blifvit ordnad, och isynnerhet