Aftonbladet – 8 maj 1856, sida 2

Ack general! utropade Pontis blek och förstörd, haf medlidande med en stackars gosse, som ej kan försvara sigl Jag begär ingenting bättre!... Gif hit biljetten. Pontis sänkte hufvudet. Gifhit. den, eller du förlorar ej endast den förtroendepost, jag här tilldelat dig, utan äfven din uniform... Jag är din general, jag afskedar dig!... Du är ej mera i konungens tjenst.!v Gardisten vacklade under detta nya slag, hans anletsdrag förvredos, och en djup snyftning framträngde ur hans bröst. Biljetten! ..., befallte Crillon ännu en gång. Pontis teg. Nå välj herr de Pontis, tillade chevalieren, utom sig öfver detta envisa motstånd, jag skänker er åtta dagar för att återvända till er provins, och fem minuter för att lemna klostret.v Nu kunde den unge mannen ej längre beherrska sin förtviflan; tårarne frambröto ur hans ögon, och han mumlade sakta: Tillåt mig åtminsione att för sista gången få omfamna herr Esperance. Crillon:. svarade: ej. Om en minut är jag tillbaka, tillade gardisten och störtade häftigt in uti den sårades-ruma: Hvad fattas dig ? utropade Esperance, när han såg sin vän med tårdränkt ansigte och förvridna anletsdrag nedböja sig öfver sängen. Ingenting ,.; ingenting, svarade Pontis med af snyftningar bruten röst. Återtag er biljett... . fort återtag den... göm den väl... Hvarföre? frågade Esperance och reste sig upp. Herr de Crillon jagar bort mig ! utropade Pontis, ett rof för den våldsammaste smärta.