Den unge mannen, hvilken tittat ut genom fönstr t i sällskap med brodern Robert, var Pontis, hvilken för nåra ögonbiick lemnat Esperances sida för att nyfiket lyssna till de tvistande rösterna i nya byggningen. Brodern Robert uppfattade fullkomligt väl hela uppträdet, ehuru han besvarade Pontis undrande frågor med -lika mycken likgitighet som återhållsamhet. Derefter lemnade han rummet. Pontis blef nu i sin tur frågad af Espårance. Hvad var det för buller?, frågade den sårade, säg, hvarföre tittade du ut genom fönstret med brodern Robert? För just ingenting... det var några qvinnor som tvistade.r Fins det då qvinnor i detta kloster? frågade Espårance. Ja gudnås... det o:yget fins ju öfverallt. Och de tvista? ... När göra de väl annat?... Hu, sådan afföda!l Espårance log sorgligt. Ja, ni bör isynnerhet tänka godt om de marorna, ni, som blifvit så väl lönad af dem . . . tillade Pontis, ni har verkligen skäl till att älska dem.n För att säga sanningen, så känner jag töga lust dertill. Sambioux!..: blotta åsynen, blotta tanken på en qvinna gör mig ursinnig., Pontis stängde bäftigt fönstret. Hvarföre beröfvar du mig sol oeh luft? frågade EspÅrance. Det var sannt... förlåt... Det var oekså de der trollpackornas fel.n Nå nå... skrik inte; det gör mig ondt i hufvudet... mitt stackars hufvud är så tomt och underligt sedan jag mistat febern. Gud ske lof att den åtminstone är sin kos... Febern och gqvinnor äro tvenne lika outhärdliga och förtärande saker.n Sambioux ! fortsatte Pontis och närmade sin stol Espårances hufvudgärd; låtom oss nu för en stund underhålla oss med qvinnobrott; jag känner några riktiga godbitar, som jag vill berätta för att bibehälla er i edra goda föresatser. Ackl!... jag tror ni skrattar ... hvilket godt tecken. Det var verkligen ett godt tecken. Henrik bade haft rätt. Esperance hade ingen lust att dö, och han lefde. Klosterbrödernas förenade omsorger bortjagade febern, och allt efter som den flydde inställde sig hungern, hvilken Pontis kurerade med -r köket stulna kycklingar, på samma gång som brodern Roberts elixirer helt och hället återställde patientens hufväd, bröst och mage. Lifvet strålade ater i hans ögon, och en lätt rodnad färgade hans:gulnade kinder. Slut på tredje delen.