TEATER. Professor Nielsens deklamation. Kongl. teaterns salong var i går afton fylld med en publik, som väl kan kallas vald, för så vidt man icke uteslutande gör afseende på rang och förnämhet, utan på hvad Stockholm har att erbjuda af litterär och estetisk bildning. Hela den kungliga familjen hedrade föröfrigt representationen med sin närvaro. Med spänd väntan afbidades professor Nielsens uppträdande af alla dem, som icke förut i Köpenhamn eller i enskilta kretsar hört honom, och i denna förväntan blandade sig någon oro, emedan man icke rätt visste, huru ett danskt föredrag, som icke vore understödt af dramatisk aktion och sceniska attributer. skulle taga sig ut för och göra sig fullt förstådt cch senteradt af en svensk teaterpublik. Men alla tvifvelsmål i detta hänseende försvunno, så snart hr Nielsen hade uppträdt och endast framsagt några strofer; det hördes, det kändes genast att han hos publiken hade en andlig resonansbotten, att den följde honom i alla de stämningar, alla de fina skiftningar af ädel, naturlig patos, jubel, smärta. glädje och skämt, som afspeglade sig i hans föredrag. Hans stämma har en så stor intensiv kraft, är så rik på djuptonande metall. att äfven i hans djupaste pianissimo ingenting går förloradt, och äfven i hviskningen behåller hans röst tillräcklig klang, för att göra sig hörd i den största teatcrsalong. Professor Nielsens deklamation är här någonting nytt och bör bli i hög grad lärorik. Men vi kunna näppeligen kalla det för at: deklamera, i den mening detta ord hos os fått; i danskan använder man numera härför ett inhemskt ord som är fullkomligt passande: fremsigen. Nielsen dekl H nerar ic ke, han u!portionerar icke en poetisk få vissa gifna tonfall, som att de mycket väl kunde sit d en liten öfning bli niskt; nej, han framsäger en dikt så enkelt, så naturligt, så öfverensstämmande med dess väsen, med de tankar och känslo ningar som deri uttala sig, ait det hela synes komma från konstnärns eget hjerta och ikna en ögonblicklig poetisk inspiration. Det är den nya, sunda, sannt poetiska riktningen inom ghådespelarkonsten, genom hvilken den sträfv ar att efterfölja poesien och de bildande pelse i någ Oo så stereoty as på noter och onting rent me