Aftonbladet – 5 maj 1856, sida 3

bert lugnt och utan att ett enda ögonblick taga ögonen från sitt arbete. Det är bra... denna person får vänta, svarade konungen; men ni, ni skall ej ett enda ögonblick behöfva vänta på mina varmaste tacksägelser.n Brodern Robert rörde sig icke, talade icke. Nin, fortsatte konungen, som i dag gjort mig en så stor tjenst, att hon nästan utplånat den ni i går gjorde mig. Munken iakttog samma tystnad och orörliga verksamhet. Ty det var ni, som i går skickade mig kopian af det emellan hertiginnan och Filip II afslutade fördraget. Brodern Roberts ögon uttryckte förvåning och han frågade: Hvilket fördrag ? Jag förstår ert nekande; det är logiskt, eftersom ni tjenar mig i skuggan; men det var äfven ni, som nyss ställde mig så att jag kunde höra priorns samtal med fru de Montensier och denna min dödliga fiendes alla hotelser och sammansvärjningar. Säg, kan ni äfven neka för denna sista ovärderliga tjenat? Som det var i hög grad naturligt att nertiginnans åsyn ej kunde vara chevalier de Crillon angenäm, lät jag er stiga upp i detta Frum. Ni vet mycket väl att jag icke är chevalier de Crillon! utropade konungen. Ni känner mig lika väl som jag känner er. Af nåd! bortkasta denna mask. En enda man är i stånd att handla på detta sätt; en enda man äger denna skarpsinnighet, denna skicklighet, denna styrka... ja, endast en man i verlden kan utföra denna roll. Munken förblef känslolös; endast hans ögonbryn rynkades. Chicot!, utropade konungen med outsäglig ömhet, , , Chicot!,,. min gamle, min en