Aftonbladet – 5 maj 1856, sida 3

Om icke af misstroende, sire, så af vördnad och för att icke genera kungen, genom att bo under samma tak som han.n Om han besvärar mig eller icke, så reser Jag i alla fall icke förr än jag talat med min Gabriella. Och jag tror,, inföll brodern Robert lugnt, att konungen så fort som möjligt aflägsnar sig härifrån, ty han kan icke vilja förlora sin krona och ruinera sina vänner för ett ögonkast. Han skulle säkert sjelf ångra sig mest, om han gjorde genovefainerbröderna misstänkta hos markis dEstråes, hvilken har fullt förtroende till dem... Kortligen, konungen och fröken dEstrics kunna ej vistas under samma tak., Ni har rätt, tusen gånger rätt, min bäste bror Robert. Henrik glömmer gudnås allti att han också är konung! Jag går... men en sista blick på Gabriella . .. hvar bor hon?... Jag ber erlx Der nere! sade munken. Henrik närmade sig fönstret, hvilket votte åt trädgårdarne. Vid slutet af köksträdgården, ungefär hundra steg derifrån, uppresie sig bland träden en åttkantig paviljog, af tvenne våningars höjd; dess utanluckor voro nyss öppnade, och den strålande solen öfvergöt hela den lilla byggningen med ljus och värma. Genom de öppnade fönstren såg Henrik Gratienne och en annan ung flicka syssla omkring inne i rummen, medan den på balkongen sittande Gabriella uppfyllde sköna vaser med nyss plockade rosor och jasminer. Henriks hjerta greps af en bitter sorg vid åsynen af sin vackra älskarinna, hvilkens 1 röst han, tack varo dagens lugn och st het, tydligt urskilde bland de qvittrande sparfvarne och bofinkarne, hvilka med sina glada sånger uppfyllde den balsamiska luften. (Forts.)