Aftonbladet – 3 maj 1856, sida 3

att få se om min stackars Espörance, som nyss klagade öfver hunger. Får jag nu gå till honom, min general ? Crillon vidrörde med sitt finger den unge soldatens rockärm, som om han trott att detta vidrörande af den tappraste hand Europa hade att uppvisa, kunnat hundradubbla hans enda soldats tapperhet. Har du en god värja 2n frågade han. Jag skulle tro det, min general, svarade Pontis, i hög grad öfverraskad: Välan, drag den då ur slidan och ställ dig vid slutet at denna korrid .r, just vid sjelfva trappan. Ja, min herre.n aPassagen är lätt att försvara, ty endast en person i sender kan komma fram der. Det är sannt. Nå väl, hvarje person, som vill ifrån denna trappa in i korridoren och som icke är god katolik ,.. Skall jag arrestera ? Nej, döda! Det är då en S:t Bartholemidagl utropade Pontis, och hans af feberaktig glädje blixtrande ögon bevisade nogsamt att hvarken tårar el!er blod förmått utplåna religions hatet, och i grund släcka fan-tismens olycksbringande låga. Hvarför icke, om du så behagar? svarsde OCrillon, Den unge gardisten bugade sig tigande och intog genast den af Crillon anvista platsen, hvarest den genom korridorfönstret inströmmande solen kastade ett rödaktigt s ver ynglingen och hans blottade värja. Hvad ämnar du göra ? frågade konungen Crillon, när denne åter inkommit i rummet. Skulle denne ensamme gardist kunna rå på hundra man?n Han är icke ensam, svarade Crillon, el