Aftonbladet – 2 maj 1856, sida 3

belägrades alla ingångar till bangården af re selystna. Inalles fortskaffades den 22 och der 23 på morgonen ensamt till Southampton och Portsaouth öfver 30.000 personer. På båda ställena var redan den 22 trängseln så stor, att qvarter blott med största möda stod ati finna; de förnämsta personer måste nöja sig med att för I å 2 guintger köpa sig en sof: plats på värdshus af tredje och fjerde rangen. Till ordningens upprätthållande hade, på föranstaltande af myndigheterna i Southampton och Portsmouth, blifvit ditbeordrad en kär af 700 man af London-polisen med nödigt befäl. — Enligt den af tidningarne meddelade lista utgjordes den mönstrade flottan inalles af 240 fartyg med 3002 kanoner och 30,671 hästkrafter. Bland dem voro 22 skruflinieskepp, 20 skrufoch 18 hjulångfregatter och korvetter, 4 simmande batterier och 4 eskadrar af kanonbåtar, af hvilka tre räknade 50 fartyg hvardera och den fjerde 24 fartyg. Dessutom hade till flottan slutit sig 50 mörsarebåtar, flera krutskepp och två segellin:eskepp, hvilka sistnämde tjenade såsom vändpunkter vid manövrerna. Öfverbefälet fördes af vice-amiralen sir George Seymour; under honom kommenderade konter-amiralerna Dundas och Baynes linieskeppen, fregatterna och korvetterna, samt kaptenerna Codrington, Keppel, Yelverton och Key de fyra kanonbåtseskadrarne. Kommunalrådet i York hade hos Londons kommunalråd förfrågat sig, huru citykorporationen ämnade förhålla sig ianledning af proklamerandet af fredsslutet. Saken kom den 22 till tals hos kommunalrådet i London. Alderman Copeland tog sig deraf anledning till några anmärkningar öfver sjelfva freden. Han kunde icke undgå, sade han, att uttala, att engelska folket betraktar freden med stor likgiltighet, och att han alldeles icke funne någon anledning hvarföre man skulle lyckönska sig eller glädja sig öfver dess afslutande. Regeringen skulle sannolikt icke föröka sin popularitet derigenom att hon utgåfve penningar vid ett ingalunda särdeles glädjande tillälle. Sir P. Laurie förklarade sig deremot ullkomligt belåten med freden, och prisade lensamma såsom den största välgerning. För redens tillvägabringande hade man hufvudakligen att tacka kejsar Napoleons energi och skicklighet. Lordmayorn afbröt derpå ådplägningen öfver detta ämne med den annärkningen, att skrifvelsen från York ej gaf illräcklig anledning till en sådan öfverlägging. För sin del hölle han öfvergången rån krigstill fredstillstånd för en mer än illräcklig anledning till glävje. — United service Gazette vill veta, att viscount Harlinge och lord Panmure ämna nedlägga sina mbeten såsom öfverbefälhafvare för hären ch såsom krigsminister så snart militärkomnissionen i Chelsea slutat sina arbeten. — on depesch från general Codrington förmäler, tt tvenne militärläkare blifvit afsända till iflis för att taga vård om general Williams, nen generalen var dock redan före deras nkomst fullt återställd och hade afrest till Toskwa. BELGIEN.