Aftonbladet – 2 maj 1856, sida 3

0 RÄTTEGAÅNGSoc POLISSAKER — I dag har ytteriigare polisförhör hållits angående uppkomsten till elsvådan vid Lundtmakaregatan. I morgon skall redogöras för hvad s dervid ytterligare blifvit upplyst. — Ransakningen angående det vid kolerakyrkogården i snön funna liket af ett barn uppdagade vid sednaste förhandling att modern förra gången gjort osanna uppgifter. Hon ändrade nu åtskilligt i sin berättelse, men avledning är att hon ännu är långt ifrån en sannfärdig bekännelse, I det bekanta så kallade Rolofssonska testamentsförfalskningsmålet har Svea hofrätt ändrat rådhusrättens utslag så tillvida, att den förklarat ingen bevisning hafva förekommit till stöd för angifvelserna mot kapten Silfverhjelm, hvadan kapten Silfverhjelm från åtalet blifvit befriad. För öfrigt har utslaget blifvit faststäldt och kapten Silfverhjelm särskildt för vanvördligt skrifsätt emot rådhusrätten dömd att höta tio rdr bko. — För öfvervåld på en krog i Postmästarebacken är en poliskonstapel vid namn Håkansson tilltalad inför rådhusrättens 5:te afdelning. Enligt hvad vittnen vid senaste rättegångstillfället upplyste, hade Håkansson, sedan han fått sin öfverkonstapels befallning att efterse om gäster funnes inne å krogen under gudstjensten sistlidne Palmsöndag, häftigt bultat på krogdörren inåt gården och, då husets folk underrättade honom att ingen på den tiden finge slippa in, förklarat sig skola in. Väl inkommen i kroglokalen, der han anträffat endast personer som hörde till rörelsen, men inga gäster, hade han äfven velat intränga i näringsidkerskans sängkammare. Hon hade då ställt sig för dörren, och lagt handen på nyckeln, men blifvit af Håkansson två gånger undanskuffad genom knuftningar för bröstet, hvarpå Håkansson också verkligen banat sig väg till hennes sängkammare, utan att likväl der finna någon gäst. Håkansson förnekade hvad som härutinnan var på vittnesed uppgifvet, men fäste sig vid att näringsidkerskan, när hon blifvit knuffad under bröstet, utropat: vet ni inte hut svinhund? hvilket hon å sir sida medgaf vara ganska möjligt vid det beteende Håkansson ådagalagt och i den upprörda sinnesförng hvari hon derigenom kommit. Målet uppSistlidne onsdag har en bedröflig händelse inträffat. Grosshandlaren Samuel Heurlin, boende vid Stora Nygatan, hade saknats sedan förmiddagen. Samma dag kl. , 19 e. m., då en dräng skulle ur ällaren upphimta ved, anträffades Heurlins lik. Han hade med bössa skjutit sig genom munnen. Heurlin, som jemte pappershandel drifvit en större kortfabrik, var 56 år gammal och efterlemnar hustra och 7 barn. Det uppgifves att sinnesrubbning eller grubbel föranledt det förtviflade beslutet. Huru en länsman förrättar utmälningsauktioner. Man läser i Bohusläns tidning: Ar 1853 den 9 Maj och 3) Juli verkställdes af kronolänsmannen i Labne härads Östra distrikt A. E. Lundgren utmätning, utan något lagligt biträde, hos en fattig arrendator af första majorsbostället Berg i Herrestads socken Jonas Wallander, för en skuld af ett par hundra riksdaler, dervid i mät togos ett par oxar, ett sto, tre kor, tolf ungnöt, två qvigor, tiofår och hela årets inbergade högröda, utgörande 105 sk, eller egendom för långt öfver 2000 rdr rgs värde, som egentligen tillhörde Wallanders borgensmän, hemmansegarne Johannes Berndtsson i Torp af Grinneröds socken och Jakob Andersson i Tjäderöd af Ödsmåla socken, hvilka hade s. k. lösöreköp på Wallanders egendom, och hvilken egendom Lundgren den 8 Augusti samma år, utan alt i laga form någon auktionskungörelse blifvit i socknens kyrka uppläst, så att allmänheten fått kännedom om auktionen, eller lät framföra något af det i mät tagna till auktionsstället, i komplott med sin egen kronorättare, enligt hvad denne medgifvit, i en vindskameare å Herrestads gäsigifvarcgård, på sätt Lundgrens eget auktionsprotokoll visar, till denne sin utfattige handtlangare afyttrade vpr klump. ett par oxar för 30 rdr, 3 kor för 51 rdr, 2 qvigor för 15 rdr, 10 får för 10 rdr och ett sto för 25 rår rgs, hvilka inrop han till g sjelf af denne stackare, enligt less eget erkännande, öfvertog; hvarjemte ONA både sjelf utbjöd och, enligt samma protokoll i ewt