Aftonbladet – 2 maj 1856, sida 2

dej andra krigförande makternas tjenst. Art. 6. Krigsfångarne skola ofördröjligen på ömsesidor återgifvas. — Art. 7. H. M. fransmännens kejsare, H. M. kejsaren af Österrike, H. M. drottningen af det förenade konungariket Storbritannien och Irland, H. M. konungen af Preussen, H. M. alla ryssars kejsare och H. M. Konungen af Sardinien förklara den Höga Porten vara inlåten till deltagande i fördelarne af den allmänna rätten och det europeiska statsförbundet. D. M. förpligta sig, hvar och en å sin sida, att respektera det ottomaniska rikets oafhängighet och territoriala integritet, garantera gemensamt strängt iakttagande af detta löfte och skola till följd deraf såsom en fråga af allmänt intresse betrakta hvarje handling,som vore egnad att dem antasta. — Art. 8. Om emellan den Höga Porten och en eller flere af de andra undertecknande makterna en misshällighet skulle uppstå, hvilken hotade upprätthållandet af deras förbindelser, så skall den Höga Porten och hvar och en af dessa makter, innan de skrida till användandet af våld, sätta de öfriga kontraherande i tillfälle att förebygga denna yttersta utväg genom en förmedlande mellankomst. Art. 9. Då sultanen af omsorg för sina undersåters väl låtit en firman utgå som, i det den förbättrar deras tillstånd utan afseende på religion och nationalitet, högtidligen bekräftar hans ädelmodiga afsigter med Turkiets kristna inbyggare, har han, i ändamål att gifva ett nytt bevis på sitt sinnelag i detta afseende, beslutat meddela de kontraherande makterna bemälte firman, hvartill initiativet utgått från hans suveräna vilja. De kontraherande makterna intyga det höga värdet af detta meddelande. Det är lätt begripligt att bemälte makter i intet fall kunna få rätt att, vare sig gemensamt eller enskildt inblanda sig i sultanens förhållande till sina undersåter eller i hans rikes inre förvaltning. — Art. 10. Traktaten af den 13 Juli 1841, som upprätthåller det gamla stadgandet i ottomaniska riket, beträffande Bosporens och Dardanellernas stängande, har efter gemensam öfverenskommelse blifvit reviderad. Den akt, som i denna syftning och öfverensstämmande med denna grundsats, blifvit afslutad mellan de fyra kontraherande parterna; bifogas närvarande traktat och skall hafva samma kraft och värde, som om den fullständigt varit der upptagen. — Art. Il. Svarta hafvet är neutraliseradt. Öppna för alla nationers handelsmarin, äro dess farvatten och hamnar formligen och för alltid stängda för icke blott kuststaternas utan äfven andra makters örlogsflagga, med undantag af de i art. 14 och 19 omtalade fall. — Art. 12. Handeln skall vara befriad från alla intskränkningar i Svarta hafvets hamnar och farvatten, men förblifva underkastad de sundhets-, tulloch polisanordningar, som komma att utfärdas i en för handelstransaktionerna gynnsam anda. — För att gifva alla nationers handelsoch sjöfartsintressen önskvärd trygghet, skola Ryssland och Porten i enlighet med den internationella rättens grundsatser medgifva konsulers anställande i alla kusthamnar vid Svarta hafvet. — Art. 13. Då Svarta hafvet är neutraliseradt, så är det hvarken nödvändigt eller ändamålsenligt, att vidmakthålla eller uppföra sjöarsenaler vid dess kuster. Rysslands kejsare och sultanen förplikta sig derföre att på denna kuststräcka icke anlägga eller bibehålla någon militärmaritim arsenal. — Art, 14. Då Rysslands kejsare och sultanen afslutat en konvention angående fastställandet af styrkan och antalet af de lätta fartyg, som behöfvas till tjensten på deras kuster och hvilka de förbehålla sig att få ega i Svarta hafvet, så är denna konvention bifogad närvarande traktat med samma kraft och betydelse, som vore hon deri upptagen. Den kan hvarken annulleras eller modifieras, utan med de makters medgifvande, som undertecknat denna traktat. — Art. 15. Då wienerkongressakten fastställt de grunder, hvarefter trafiken skall regleras på de floder, som begränsa eller genomskära flera stater, så hafva de kontraherande makterna stipulerat, att samma grunder för framtiden äfven skola tillämpas på Donau och dess mynningar. De förklara att denna disposition för framtiden utgör en del af Buropas offentliga rätt och ställer den under dess garanti. Skeppsfarten på Donau kan ej underkastas någon inskränkning eller afgift, hvilken icke uttryckligen är förutsedd i de följande artiklarnes stipulationer. I följd deraf kan ingen afgift upptagas, som endast och allenast grundar sig på förhållandet af flodens befarande, ej heller någon tull, af hvad slag som helst, å de ombord befintliga varor. Polisoch karantänsreglementena, till säkerhet för de stater, som af denna flod begränsas eller genomskäras, böra uppgöras på ett för skeppstrafiken så mycket som möjligt gynnande sätt. Förutom dessa reglementeringar kan intet annat hinder, af hvad beskaffenhet det vara må, läggas för den fria skeppsfarten. Art. 16. I och för förverkligandet af de i nästföregående artikel fastställda dispositioner skall det öfverlåtas åt en komite, i hvilken Frankrike, Österrike, Storbritannien, Preussen, Ryssland, Sardinien och Turkiet, hvarje makt särskilt, blifva representerade, att bestämma och låta utföra de arbeten, som från Isaktscha äro nödvändiga för att befria Donaumynningarne och de angränsande delarne af hafvet från sand och andra hinder, så att denna det af floden och hafvet så litet som möjligt äro för sjöfarten hinderliga. För att bestrida omkostnaderna vid dessa arbeten så väl som vid de etablissementer, som hafva till ändamål att göra skeppsfarten utmed. Donaus stränder säker och lätt, komma vissa afgifter, som af komiten genom röstpluralitet fastställas, att påläggas, ehuru med det uttryckliga vilkor, att i detta afseende, så väl som i alla andra, alla nationers flaggor på lika fot behandlas. — Art. 17. En komite skall tillsättas, bestående af Österrikes, Bayerns, den höga Portens och Wärtembergs representanter (en för hvar makt), hvartill sluta sig komiterade för de tre Donau-. furstendömena; deras utnämning bör af Porten bifallas. Denna komitå, som skall blifva permanent har att 1) utarbeta flod-, skeppsfartsoch polisreglementen; 2) undanrödja de hinder, af hvad beskaffenhet som helst, hvilka motsätta sig tillämpningen af Wienertraktatens dispositioner om Donaufloden: 3) anordna och låta utföra de längs floden nödiga arbetena och 4) efter den europeiska komitens upplösning vaka öfvir Donaumyningarnes och angränsande hafsdelars segelbarhet. — Ant. 18. Antagas kan, att inom tio år skall den europeiska komitån hafva fullgjort sitt uppdrag och flodkomitån hafva slutat sina, under n:r 1 och 2 i art. 17 betecknade arbeten. Konferensmakterna, som undertecknat traktaten, skola, när underrättelse härom ingått, upplösa den europeiska. komiten, hvarefter den permanenta flodkomiten skalk erhålla samma makt, som den europeiska komiten förut egt. — Art. 19. För verkställtgheten af reglementena har hvarje af de kontraherande makterna rätt att alltid hålla två lätta fartyg stationerade vid Donaumynningarne. — Art, 20. Såsom ersättning för de i art. 4 uppräknade ställen och för att bättre trygga Donaufartens frihet, samtycker Rysslands kejsare till rektifikationen af hans gränser i Bessarabien. Den nya gränsen skall utgå från Svarta hafvet en kilometer öster om Bourna-Sala-sjön, stöta lodrätt till Akermanvägen, följa denna intill Trajansdalen, gå söder om Belgrad, löpa längs Jalpukfloden intill höjden af Saratsika och sluta med Katamori vid Prut. Uppåt floden från denna punkt undergår den gamla gränsen mellan de två rikena ingen förändring. Delegerade af de kontraherande makterna skola bestämma den nya gränsskilnaden i detalj. — 4rt. 21. Det af Ryssland afstådda territorium skall förenas med Moldau under Portens suveränitet. Invånarne i detta territorium skola åtnjuta de förstendömena tillförsäkrade rättigheter och priviligier, och under tre år skall dem tillåtas att förlä