STOCKHOLM, den 30 A il. Såsom bekant är, har det nyligen förrättade biskopsvalet i Lunds stift utfallit på det sätt, att domprosten i Göteborg doktor Thomander erhållit flesta rösterna och följaktligen första rummet på förslaget med 139 röster, biskopen i Karlstad Agardh andra rummet med 123 röster, samt teologie professorn i Lund Bring tredje ruromet med 104 röster. Denna utgång af det skånska presterskapets val har, i synnerhet hvad besättandet af det andra förslagsrummet beträffar, både hos prester och lekmän, i hufvudstaden likasom i andra delar af riket, väckt ett uppseende af den utomordentliga art, att en tidning knappe kan deråt egna en beskrifning. Vi beöfva det icke heller, emedan det redan öfverallt är kändt. Vi inskränka oss till den erinran, att biskopen i Karlstad väl är med skäl berömd för sitt snille och sin lärdom, men att han nu är emellan 70 och 80 år och att han under de senare riksdagarne icke kunnat infinna sig i hufvudstaden eller visa sig i sitt stånd i Det t i detta tillfälle gander rörande som vår ännu är denna ; som hvarje S igning till embetet lofvar och svär vid Gud och Hans beliga Evangelium att både efterlefva och bandhafvan, Uti denna kyrkolag stadgas, att när ett biskopssäte blir ledigt, skall domkapitlet med klerkeriet (presterskapet) på deras ed och samvete nämna sådane män, som de till det embetet tycka vara för Guds kyrka och stiftet de nyttigaste, i lära och lefverne skickligaste, de der frukta Gud, hafva ett godt rykte, äro redlige och sannfärdige, o. 8. v. Prosten inom hvarje kontrakt sammankallar på den utsatta valdagen alla till kontraktet hörande kyrkoherdar, jemte äldste kapellanen inom hvarje pastorat samt vice pastorer, som förest ålediga församlingar. När dessa prester kommit tillsammans, träda de upp i kyrkan, hålla der bön och erhålla högtidlig föreställning om det förestående valets vigt och angelägenhet. Innan de derefter få skrida till valet, måste de först samtligen ännu ytterligare aflägga följande ed: Jag N. N. förpligtar mig inför Gud och Hans heliga Evangelium, heligt och sannfärdigt, att, vid nu förestående biskopsval, utan annat afseende än Guds ära, församlingens och läroverkens gagn, nämna och föreslå sådane män, som efter mitt bästa förstånd och samvete, ge nom lärdom, embetsnit och gudsfruktan till det lediga biskopsembetet i N. stift skickligast äro. Så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ! Men hvilka de personer äro, som enligt kyrkolagen böra anses pskicklige till ett ledigt biskopsembete, synes dels af det ofvan anförda stadgandet angående biskopsval, dels af de åligganden, hvilkas fullgörande kyrkolagen uttryckligen fordrar af biskopsembetets innehafvare. Vi anföra exempelvis ur första paragrafen af det kapitel i kyrkolagen, som handlar härom, följande: Biskopar, som äro satte såsom tillsynesmän uti stiften öfver Guds församling, skola icke allenast sjelfve predika den rena läran, utan ock gifva grann akt uppå, att de prester, som äro under deras vårdnad, i lika måtto Guds ord klart, rent och oförfalskadi sina åhörare föreställa, sakramenterne efter Kristi instiktelse rätteligen utdela, fliteligen drifva barnaläran, hålla folket till bön och kristliga kärleksverk, såsom almosor till de fattige, de sjukas skötsel, de bedröfvades tröst, och de dödas begrafning; och i allt sådant föregå dem med goda exempel och ett oförargeligt lefverne, m. m. Bland de stadganden, som derefter följa vilja vi här blott eri hurusom det åligger biskopen att årlig era församlingarne I stiftet, så 2 möjeli rr, och att dervid r istånd, st tagna. Men hafva de personer, till hvilkas höga kall det bland annat hörer, att undervisa andra om edens vigt och betydelse, vid dennas afläggande visst sig sjelive vara genomträngde af ett sådant medvetande? Hafva de på ed och samvete endast valt sådana män, som de sjelfve tycka vara för Guds kyrka och stiftet de nyttigaste, i lära och lefverne skickligaste, de der hafva ett godt rykten? Hafva de verkligen, enlgt sin ed, afgifvit sina röster utan annat afseende än Guds ära, församlingens och läroverkens gagn, och endast föreslagit sådane män, som efter deras både förstånd och samvete .. till det lediga biskopsembetet skickligast äro? Det är en grannlaga sak, att döma öfver andras samvete, och vi tillmäta oss icke en rätt, som endast tillkommer en högre domare. Men hvad äfven menniskor kunna se och bedöma, är den yttre handlingen; och hvad flera sammanstämmande underrättelser från Lunds stift i detta afseende omförmäla, bekräftar icke allenast hvad redan på valdagen (den 16 dennes) blifvit i Aftonbladet efter en fullt trovärdig källa omtaladt, utan gifver äfven åtskilliga upplysande tillägg, som ytterligare bestyrka, att den der skedda uppfattningen af förhållandet varit riktig. Vi anföra deraf följande. Vid den storartade sexa, som den bekante iksdagsprosten Berlin omkring en månad före Talet höll i Malmö, och till hvilken ett stort V tal prester från olika delar af stiftet blifvi