AMERIKA. Hr Mason, referent för komiten för utrikes angelägenheterna, har föreslagit i senaten att denna skulle förklara, det till uppsägande af sundstullen ej fordrades några vidare mått och steg af de legislativa myndigheterna, utan att helt enkelt presidentens tillkännagifvande i detta fall vore tillräckligt. Detta förslag skulle komma att diskuteras. — Så väl i senaten som i representanternas hus har man förhandlat om Kansas-frågan, och uttalat sig emot att kongressen medelst ett maktspråk skulle reglera slaffrågan inom detta territorium. Beträffande differenserna med England, förklarade hr Bayce i repregentanternpas hus, att han ansåg England hafva fullkomligt orätt i alla punkter, men uttalade sig tillika emot ett krig. — Fråga har äfven förevarit om att förbjuda transporter af kinesiska kuhlis (daglönare) på amerikanska skepp till Kuba, hvilken transport nemligen ifrågasattes strida emot fördragen om slafhandel. Huset beslöt att häröfver inhemta regeringens utlåtande. Från Vera Cruz skrifves den 26 Mars, att underrättelsen om att insurgenterna i Puebla öfverlemnat sig åt general Comonfort ännu icke vunnit bekräftelse, liksom alla närmare detaljer fela. Af myteriets 7 anförare i fort San Juan Ulloa hafva 6 blifvit dömda till döden, den sjunde, Saleedo, till tio års fängelsestraff i kedjor. I afseende å Centralamerika meddela de newyorkska bladen följande underrättelser: I den proklamation, som Walker utfärdade den 10 Mars, förklarade han bland annat, att intet annat mera stod amerikanarne i Nicaragua öfrigt än en kamp mot de servila i hela Centralamerika. Äfven en stor del af de rika legitimisterna i denna stat (Nicaragua) äro antingen öppna eller hemliga vedersakare till vår vistelse i detta land. De äro våra gäldenärer, då vi lemnat dem skydd till person och egendom, och de hafva lönat oss med otack. Vi äro förpliktade att förklara dem och alla de servila regeringarne i Centralamerika evig fiendskap. Ett dekret af Walker förordnade att trupperna skulle anlögga ett rödt band såsom krigstecken. Den 9 Mars inträffade från Newyork, Neworleans och Kalifornien 205 rekryter, hvilka redan två dagar derefter erhöllo marschorder. Samma dag, den 11 Mars, aflät presidenten Rivas. Walkers anhängare och handtlangare, en skrifvelse till de enskilta departementerna, i hvilken han tillkännager krigets utbrott och skjuter skulden derför på Costa Rica. Äfven presidenten Ubaldo Herrera har uppmanat folket att ansluta sig till Walker och det demokratiska partiet. Den 13 uppbröt öfverste Schlesinger med 400 man till Guanacaste, som ligger 40 eng. mil från gränsen i Costa Rica. Enligt nyaste underrättelser frår Costa befann sig presidenten Mora på marsch med 35300 man, och baron Bilow stod i fält med 500 man. Dock skall Costa Rica på sin höjd ega endast 900 man reguliera trupper; de öfriga bestå af oöfvad milis. — Slutligen skrifver washingtonerkorrespondenten till Newyork Herald följande: Såsom jag erfar, bafva engelska och franska sändebuden tillkännagifvit, att deras respektive flottor skola landsätta trupper på kusten af Centralamerika, för att bistå Costa Rica mot Walker. Hr Mason fruktar att fribytarsvindeln endast skall tilltaga till följd af dessa mått och steg.