la Kapuschongen var orörlig, men Gorenflot datrade vid detta namn och en liflig ångest lästes på hans pussiga drag. Jan, sade brodern talaren kallt, det var det namn han bar och vi ha fullkomligt väl förstått hvarandra. Detta beröm, dessa glödande loftal varmed ni ärat honom, göra mig godt, såsom kommande ifrån den store Crillon ... de äro mig till och med mycket ljufva, ty äfven jag bedrades med herr Chicots vänskap. Ingenting kan beskrifva det melankoliska uttryck, hvarmed detta namn uttalades af brodera talarens läppar. Ni har då varit hans vän ? frågade konungen. Ja, jag minns... ni är förmodligen denne munk ... hans följeslagare , ,. förlåt ... hette ni icke förr Panurge? Nej, det var icke jag, det var vår åsnan, öfvergsatte Robert, och han är död likasom herr Chicot... ty Chicot är död, det är allmänt kändt. Många, båda officerare och soldater, ha dessutom försäkrat mig derom... men det är sannt, ingen bör veta det bättre än ni, herr chevalier, hvilken aldrig lemnat konnngen; ty det var ju framför konungens ögon som den stackars Chicot dog? l Jan, sade konungen. Ni var kanhända äfven närvarande? frågahe brodern Robert. Jan En dödstystnad följde på detta ord. Brodern Robert afbröt för ett ögonblick sitt modelleringsarbete och försjönk i djupa tankar. Gorenflots tecken väckte honom ur dessa drömmar och han öfversatte: Jag skulle gerna vilja begagna detta tillfälle för att erfara några detaljer om den stackars herr Chicots död; meddelade af ett ögonvittne, skulle d3 hafva ett föräubbladt värde för hans gamle vän. Säg, vill ni berätta mig denna sorgliga historia, herr chevalier?