ögonen fästade på dom Modeste, Chicot är död; frid öfver hans stoft... Han var hvad den heliga skrift kallar en man med god vilja ... låtom oss nu lyckönska honom att icke längre behöfva tjena denna jordens store ! Med dessa ord upplyfte brodern den nästan fullbordade lilla vaxbilden. Kungen såg den och stod några ögonblick stum af förvåning. Denna vaxbild var han sjelf, iklädd ocercmonidrägt, Det var hans stora skägg och namnkunniga långa näsal!... Det var hans växt, hans på en gång krigiska och lediga hållning!... Han låg på knä, hållande uti sin hand en liten bok, på hvilken man tydligt läste ordet: Messa. , Konungen kunde knappt återhemta sig ifrån i sin bestörtning vid åsynen af detta beundransvärda arbete, -utfördt under samtalets lopp; han sammanknäppte sina händer och lutade sig djupt ned öfver den lilla bilden, för att ännu bättre kunna syna den. Men det är mitt porträtt, utropade han; njag visste väl att ni kände igen mig. Brodern talaren skref hastigt, och utan att I vända sig Om, med spetsen af ett verktyg: Crillon. — Eques, — HOLXXXIV. Konungen teg, ännu en gång aflägsnad från sitt mål genom denna orubbliga själsnärvaro. men han föresatto sig att ändå slutligen få segern på sin sida, då dörren hastigt öppnas jdes och den unge gossen, hvilken infört mo: :narken, häftigt störtade in i rummet, sägande några ord i hviskande ton åt priorn. i Gorenflot blef blyfärgad, och det såg ut som om han skulle få slag. i Brodern Robert, hvilken ej en enda sekund förlorat sin sjelfbeherrskning, låtsade rådfråga 1 riorn och sade sedan: I Det skulle kanhända vara obehagligt för chevalier de Crillon att sammanträffa med den