100 och 150 millioner franes (sifferuppgifterna variera något), hvilken skall hafva blifvit nedgräfd af föreståndaren för ett andligt samfund på 1793-talet. Hela yrseln härledde sig från ett dokument, som man funnit i jorden, inneslutet en rostig dosa af jernbleck. Man började företaga gräfningar, öfvergaf arbetet och återtog det i flere repriser; men ingen skatt ville komma i dagen. Man skulle åter börja på riktigt allvar, då en man, som nu är temligen ålderstigen, omtalade att han i sin ungdom sjelf skrifvit den mystiska lappen, för att litet roa sig på några vänners bekostnad, och nedgräft den iden enes trädgård, i den förmodan att den snart åter skulle blifva uppgräfd, hvilket dock icke blef händelsen. Emellertid hade man före den meddelade upplysningen skickat till Paris för att hemta ett par clairvoyanta somnabuler, och dessa påstodo sig också verkligen se skatten der den låg i jorden, endast med den skilnad, att då den ena såg den till höger, så visade den sig för den andra till venster. Som man -ser, fattades ingenting för att göra mystifikationen fullständig. — fransk deomstolsscen. Enkan Bonifet har sina 60 år på nacken; hon har ett blomstrande utseende, är propert klädd, har hvarken pension, räntor, rörelse eller något annat slags egendom, och likväl lefver hon i en viss komfort, ja någon gång till och med på stor fot. Hemligheten af enkan Bonifets välmåga är gammal som gatan: hon har helt enkelt dragit en vexel på den menskliga enfalden. Men den menskliga enfalden tröttnar äfven någon gång, och deri ligger orsaken, att enkan Bonifet nu befinner sig inför domstolen, anklagad för en mängd bedrägerier. Det första vittnet, som framträder till skranket, är en enka på gränsen mellan tvenne åldrar. Den stackars qvinnan var utledsen på enkeståndet och hade uppsökt mamma Bonifet, som i quartier du Temple går och gäller för att i sin ena ärm ha ett ständigt förråd af äkta män. Enkan Bonifet hade sagt åt henne, att hon skulle gå och hämta jord från sin första mans graf och bära den till henne i en alldeles ny kopparkittel. Sedan jorden blifvit anskaffad, sattes kitteln på elden, af hvars hetta jorden torkade till ett slags fint damm. Sedan denna operation var verkställd, begåfvo sig de båda qvinnorna till Saint-Chaumont; dammet utströddes för vinden och enkan Bonifet, som med ögonen följde den riktning askan tog, sade med inspirerad stämma: Jag skall skaffa er en man, men det dröjer någon tid; bär still mig i morgon en höna, ett fårlår, vin och socker; jag skall deraf koka en buljong, hvaraf ni skall taga tre matskedar tre dagar å rad, och den fjerde dagen skall jag säga er er blifvande mans boningsort, ålder och förmögenhet. Presidenten. Och ni gaf henne allt det der, utan att det-föll er in, att hon, medan ni lät henne ge er nio matskedar af jag vet ej hvad för en soppa, uppåt er höna, ert fårlår, ert socker och drack ur ert vin? Vittnet. Visserligen föll det mig in ett ögonblick, men så tänkte jag: det kan vara lika godt att ge henne det här som pengar. : Efter den giftassjuka enkan kommer en flicka, som ville ha underrättelser från sin fästman, en soldat i Krimarm6en. Afgiften för detta slags tjenst är ungefär densamma som för giftermålsaffären; det är ständigt en höna, socker och vin; men i stället för fårlåret, är det nu en kanin. Kommer så i ordningen en tjock Picard, som önskade sig en domestikplats i något förnämt hus; samma afgift med tillägg af en kalkon. Ännu andre, som ville, den ena återfinna en borttappad sak, en annan få veta vinstnummern vid en lotteridragning, en tredje önskade veta när en onkel eller tant skulle skickaipenningar, sattes alla på samma diet; alla drucko af buljongen, men smakade ej en bit af köttet. — Enkan Bonifet förklarade, att hon gaf detta kött åt de fattiga, och endast undantog en liten del åt sig sjelf, såsom sjelf inskrifven på välgörenhetsbyrån. Detta fritog henne dock ej från att bli döm