Aftonbladet – 29 april 1856, sida 2

blicks eftersinnande satte han sig åter, utan att hans tunna läppar uttalat ett enda ord. Henrik vann således icke mycket på sin list. Gorenflots spö bildade ånyo några problematiska tecken, hvilka öfversättaren tolkade med dessa ord: Var god och tala om någonting annat än politik, herr chevalier.o Det, som jag tal8t om, är icke politik, utan Frankrikes historia, ty denne gascogniske adelsman, hvilken nyss syntes intressera er, förtjenar lika väl sin plats i häfderna, som hans båda herrar, konungarne Henrik III och Henrik IV. Genom att tjena den förste af dessa furstar, lydde likväl vår vän ett visst personligt intresse . . . han tjenade sitt eget hat. Huru . .. sitt eget hat ?... afbröt kapuchongen, denne fullkomlige man hade såledeg så fula jordiska passioner? Ja visst... och det var just derföre han var så god och stor. Själens svagheter likna det mjuka köttet, hvarmed den allvisa naturen omgifvit senor och musklor; det mildrar rörelsernas alltför stora häftighet, hvilka eljest skulle blifva brutala, och skyddar sjelfva lederna för en gnidning, som annars snart nog skulle nöta ut dem; Svagheterna förskaffa för öfrigt själen mången tillfredställelse och bidraga i sin mån till hennes trefnad här på jorden, hvilket ställe skulle vara en ganska medelmåttig vistelseort, om den ej erbjöde någon omvexling. Kapuchongen syntes gilla dessa ord, Jag upprepar denna sats, emedan jag funnit den sann, sade konungen. Den är icke ef mig, utan ef vår vän, hvilken ofta brukade upprepa den. Nå väl, lätom oss derföre hafva öfverseeade med hans egna små svagheter och medgifva, att de voro rättvisa. Han hyste ett dödligt hat till en person, sora utan skäl på ett grymt sätt förolämpat honom.