Aftonbladet – 28 april 1856, sida 2

verlden en fullkomligt känd sak och är till och med icke längre någon bemlighet för allmänheten. Jag tror mig böra än ytterligare meddela några drag till belysande af hr v. Manteuffels karakter, emedan han för närvarande åter är befästad i sin ställning. Depeschstöldssaken kommer att begrafvas i kammarens kommission. Åtminstone ger allting anledning förmoda det. Till sin återkomst ifrån Paris har hr von Manteuffel låtit genom sina bejdukar åt sig förbereda en tacksamhetsdemonstration. De talrika agenter, som denne förfarne mästare i de politiska intrigerna öfverallt eger, ha satt sig i rörelse och för enhvar, som velat höra på dem, uppdukat följande lexa: Han återkommer, denne märkvärdige man, som i sin blygsamhet och sin betänksamma hållning förstått ät landet bevara freden och spara Preussen ett kostsamt krigstillstånd. Se huru hans fiender anfalla honom, huru han är ett mål på samma gång för det feodala partiets smädelser, och för det : krig de liberale föra mot honom o. 8. v. Och väderhanarne blifva rörla, och kommunalråden och andra förtjusningsfår skocka sig tillsammans att förbereda ett tal, ett högtidligt mottagande. Det skulle aildeles icke förvåna! mig, om man slöte med att åt den store mannen bevilja en medborgarekrona, allt för at bevisa, att evangelium har orätt och att dygden finner gin belöning äfven på jorden. Emellertid har andra kammaren afslutat be-. handlingen af den kommunallag, genom hvilken man beröfvar Rhenprovinserna en organisation, som styrelserna före 1848 vetat respektera. Undertryc ande all sjelfstyrelse i kommunen, installerar man i Rhenprovin-. serna landtrådsregimen. Rhenprovinsernas deputerade och venstern inom kammaren ba uppbjudit allt för att åt Rhenprovinserna be-. vara något spår af sjelfständighet. Det var förgäfves. Slutligen begärde en deputerad, att lagen åtminstone måtte underställas provinsständerna i den ort den rörde. Men inrikesministern, som i Maj månad 851 återställt dessa ständer och som ständigt åberopat deras kompetens, var nu af den åsigt, att kammaren skulle uppoffra sina prerogativer om hon vädjade till provinsständerna! Och detta upprörande hyckleri passerar. oanmärkt, till den grad ha sinnena blifvit förtrogna med sanningens förvrängning. Kreuz-Zeitung å sin sida säger sig icke gilla lagens alla bestämmelser, men att hon hoppas att den i tillämpningen skall gifva sina välgerningar tillkänna på samma gång tillfälle erbjudes att utgallra, vad som kan finnas oförenligt med Rhenprovinsernas egendomliga förhållanden. Men äfven detta är blott en mask för att lugna den förtrytelse, som framkallats vid Rhen och äfven i andra delar af Preussen genom despotismen hos en kammare, hvars majoritet icke är något annat än en af inrikesministern organiserad kommission. Man fruktar petitioner till konungen med begäran, att han måtte vägra sin sanktion å lagen. Detta har för öfrigt alltid varit junkrarnes sätt att förfara. Hvarje gång de ernått hvad de önskat, ha de svarfvat några fraser att dermed förvilla våpen. Så t. ex. hr v. Gerlach, som på gamla dagar, och viss som han är att ej så snart se grundskattefördelningen anfallen, predikar sparsamhet för kammaren. Man kan vara viss på, att denna rörande sympati för Rhenprovinserna endast har för ändamål att dölja den skadeglädje, som det feodala partiet erfar, då det finner sig kunna sätta foten på nacken på dessa provinser, hvilkas framsteg i industri, handel och politisk odling ständigt stört de pommerska småherrarnes sömn. Junkrarne hämnas för närvarande på Rhenprovinsernas öfverlägsenhet genom att beröfva dem den ena efter den andra af de institutioner, som blifvit dem dyrbara. Jag vill icke yttra någonting om det opolitiska och för framtiden vädliga uti dessa af ett lågt agg stämplade åtgärder. Men det förtjenar att tagas väl vara på den af våra förhållanden gifna lärdomen, att med ett junkerdöme äro till och med kamrarne ett stort ondt, emedan regeringen sålunda, tack vare den ministeriella majoriteten, bakom hvilken hon söker skydd, vågar göra hvad hennes föregångare under den gamla absolutistiska tiden icke vågade. Må de, som vilja uti parlamentsriska institutioner finna en garanti mot de privilegie rades anspråk och outsläckliga maktlystnad, taga sig i akt! Det som tilldrager sig i Preussen bevisar, att om man i en konstitution införer det aristokratiska och feodala privilegiet eller låter det der qvarstå, detta är detsamma som att omöjliggöra hvarje utveckling på radikal och organisk väg. — KK — K. M:t har, enligt Posttidningen, unde den 24 innevarande månad, vid kongl. flottans marinregemente utnämt och förordnat: till öfverstelöjtnant och förste bataljonsehef, tredje bataljonschefen, mar eka ht rä