MUSIK. Hr Alexander Dreyschock. — Hr Stenhammars debut i Robert: — Inoch utländska nyheter. Den förflutna veckan bjöd på hr Alexander Dreyschocks tredje uppträdande i en konsertafdelning å kungliga teatern samt efter konserten på tvenne akter ur operan Robert, af Meyerbeer. Hr Dreyschock spelade denna gång uteslutande egna kompositioner, hvarföre också detta hans uppträdande erbjöd mindre omvexling och mindre intresse än de föregående. Äfven med erkännande af det solidare värde, som hans i Hummels anda skrifna rondo med. orkester eger, och att man deruti ej heller kunde upptäcka spår af det eljest alltför vanliga jägtandet efter nya och raffinerade effekter, anse vi dock hr Dreyschocks kompositioner i allmänhet vara så uteslutande beräknade på ådagaläggandet af hans tekniska välde öfver instrumentet, att, ehuru förvånande detta välde än är, ett konsertprogram, som endast utgöres af sådana stycken, hvilka egentligen blott borde förekomma som binumror, mäste för den verklige musikvännen förefalla föga tillfredsställande. Det är såsom bjödes man på en stor måltid, der man väntade att få stilla sin hunger, men funne alla rätterna blott bestå af deserter och viner. Den musikaliska litteraturen är dock så rik på värderika kompositioner för pianoforte, att en artist, som beherrskar detta instrument, ej någonsin kan råka i förlägenhet vid valet af ett omvexlande program; och då man hört det spirituella och helgjutna sätt, hvarpå hr Dreyschock spelar Beethovens, Webers och Mendelssohns konserter, samt hans utmärkta musikaliska uppfattning af dessa kompositioner, måste man, på samma gång man beundrat huru han under sina oupphörliga strider