Aftonbladet – 26 april 1856, sida 3

kan spridas som motgift och verka långt mera godt än ett ingripande från polismaktens sida, som i alla dylika angelägenheter är lika opassande som ändamålsvidrigt, emedan det endast gjuter olja på elden och alstrar ett sken af martyrskap, hvaraf de sluga emissarierna väl förstå att draga fördel. — Af J. Th. Bergelins Tidskrift för svenska landtbruket och dess binäringar har Marshiftet för 1856 utkommit. Det innehåller bland annat uppsatser af Hj. Nathhorst om southdownsfårets egenskaper och förädling. och om trädgårdsfältens planering; om smörberedningen i Holstein a Hergeltä3 om teorien för begagnande af gips såsom gödningsämne af Al. Mäller; om grunddikning af J. Th. Nathhorst; anvisning till inrättande och anordning af en försöksträdgård för landtbrukare. Häftet illustreras af fem träsnitt samt en planch, föreställande en mönsterträdgård. — Finska Litteraturbladets Marshäfte innehåller: 1) En längre uppsats af Snellman, med anledning af Finska Litteratursällskapets årsberättelse. Författaren polemiserar här i allmänna ordalag mot åtskilliga svenska artiklar och broschyrer om finska förhållanden, och visar sig ha fullkomligt samma hetsiga lynne, samma utopiska föreställningssätt i vissa fall och samma taktik att icke fasthålla det hvarom egentligen är fråga, som han för tio år sedan röjde i Saima. 2) Inhemsk litteratur: anmälanden af Alquists wotiska grammatik och några skrifter på finska språket. 3) Joukkahainens syster, en episod öfversatt ur nya upplagan af Kalevala. 4) Om vittnesmål af angifvare; af G. E. 5) Om meteorologiska observationer; efter engelskan. — Finska Litteraturbladet omnämner, att i Petersburg nyligen utkommit en rysk skrift om Finland i dess närvarande tillstånd och om kriget på dess gräuser, af Feodoroff. — I det af Brockhaus, under titel af Unterhaltende Belehrungen, utgifna bibliotek af folkskrifter har nyligen det 26:te bandet utkommit, innehållande Gustav Adolph, König von Schweden; ein Lebensbild, von Franz Mauritivsa. Författaren till denna skildring af den store svenske hjeltekonungen har skrifvit under inflytande af den reaktion, som på senaste tiden gjort sig gällande hos åtskilliga tyska historieskrifvare emot den äldre uppfattning, som i Gustaf Adolf endast velat se den uppoffrande, alla verldsliga intressen försakande, blott för Gud och hans kyrka kämpande troshjelten; författaren gör sig dock icke skyldig till de sydtyska författares illvilliga dfverdrift, som begynt att framställa Gustaf Adolf såsom blott och bart en klok politiker och en äregirig fältherre. Gustaf Adolfo — yttrar hr Mauritius — hade visserligen en eröfrares ärelystnad, men det var icke ärelystnaden hos en Dschingis-Khan eller Napoleon, utan hos en Alexander eller Czsar, hans älsklingshjeltar; det var det slags ärelystnad som finnes hos en eröfrare, hvilken på svärdsspetsen förer sitt århundrades kultur och andliga bildning och på sitt baner har tecknad mensklighetens eviga rätt. — Uti en artikel i Deutsches Museum, rörande ställningen i de numera till konungariket Hanover hörande hertigdömena Bremen och Verden, förekommer bland annat följande yttrande, som förtjenar anföras, såsom ett bidrag till kännedomen derom, huru man bedömer och minnes det svenska väldet i provinser, som fordom genom eröfring kommit under svensk spira, men åter gått förlorade: Före krigstumultet (då danskarne besatte och ödelade hertigdömena) hade landet befunnit sig mycket lyckligt under svenskarne. som icke blott skonade landets egendomligheter, utan äfven visade dem aktning och omvårdnad. Man tog icke ifrån landet dess frioch rättigheter; ridderskapet kände lifliga sympatier för det svenska intresset; städerna voro i full utöfning af sina privilegier och marskländernas inbyggare behöllo och utöfvade oförkränkt den sjelfständighet, som de från fordna tider bevarat; den för landet så vigtiga dikförfattningen (anordningen af kanaler och dammar i de låga marskländerna) är till hela sin organisation ett svenskt verk.s — Af Longfellows Song of Hiawatha (hvilken nu mera äfven är tillgänglig i den svenska bokhandeln) har nyligen en tysk öfversättning af A. Böttger utkommit, hvilken sägesi formelt hänseende, i versens ledighet och behag, öfverträffa originalet. — Hvad sjelfva dikten angår, så är den visserligen rik på de skönheter, som i allmänhet utmärka Longfellows sångmö; den är full af ljuf melankoli och svärmisk entusiasm. Indiankostymen tager sig dock något besynnerligt ut; de sällsamma ord, de underliga, talorganerna sönderbråkande namn, som oupphörligt förekomma, göra ett visst afbräck i den lugna poetiska njutningen, och i allmänhet ingår i dikten ett alltför starkt etnologiskt element, att man ostördt kan glädja sig öfver dess estetiska förtjenster. Sjelfva kärlekshistorien har en helt modern och sentimental anstrykning. — Den genom sina revelationer ur det inre af de tyska hofvens historia bekante d:r E. Vehse har nu hunnit med sina skildringar till det österrikiska hofvet, hvars förnämsta personligheter ända från Maximilian I:s tid han låter passera revy. — Bland de på senare åren i Tyskland utkomna romaner har ingen blifvit så berömd som Gutzkows Die Ritter vom Geiste. Detta arbete har också redan börjat erhålla sina kommentatorer. Så har nyligen på Brockhaus förlag utkommit ett ganska digert opus, kalladt Briefe uber Gutzkows Ritter vom Geiste, von Atex. Jung,. Författaren parafraserar det Gutzkowska arbetets grundtankar, belyser dess förnämsta karakterer och situationer 0: 8. v. — Den holländska poesien har förlorat sin patriark, skalden Hendrik Harmen Klijn. Han var född 1773 i Amsterdam och gjorde sig såsom anhängare af Bilderdijkska skolan, företrädesvis berömd genom sina lyriska dikter, hvaremot hans dramatiska försök icke rönte någon framgång. — F. 4. Brockhaus i Leipzig har sedan början af detta år börjat utgifva en allmän biografi i månadshäften, hvilken kommer att omfatta de vigtigaste företeelserna inom belgiska, danska, tyska, engelska, finska, franska, holländska, italienska, nygrekiska, nordamerikanska, portugisiska, romaniska, ryska, svenska, ungerska och de särskilta slaviska och orientaliska litteraturerna. — Mr Merivale, författare till en historia om det republikanska Rom, har nu fortsatt den med en i dagarne utkommen historia öfver Rom under kejsarne, som, enligt engelska kritici, skall utmärka sig för en äkta historisk framställning och en i flera afseenden ny uppfattning af personer och händelser från denna tid. — Mr Laurence Oliphant, bekant genom flera utgifna resebeskrifningar af värde, har i en i London utkommen skildring af de transkaukasiska provinserna, der han gjorde förlidet års fälttåg tillsammans med Omer paschas armå, spridt nytt ljus öfver dessa hittills föga kända trakter. Boken bär titeln The trans-eaucasian eampaign of the turkish army under Omer pascha. — En annan resebeskrifvare, af ännu större namnkunnighet, men som ej låtit höra af sig på länge, författaren till resor i England, Ryssland samt de flesta af Europas länder, J. G. Kohl, har