Aftonbladet – 26 april 1856, sida 3

rergått till mermenismen, men af leda lamnat sokten och nu befinner sig i Kalifornien. Brefvet är dateradt den 27 Oktober. Jag har nog haft i minne mitt gifna löfte att skrifva till dig, men jag har verkligen på två år icke haft tid förrän nu. Jag skref sist från Liverpool, derifrån vi afreste den 2 Februari 1853, och efter 7 veckors sjöresa komm6 vi alla välbebållna till Neworleans; men under vår fart derifrån uppåt floderna, en 300 mils resa, började sjuklighet blifva rådande bland oss. Omkring 200 dogo, deribland också min hustru. Jag var sjelf mycket sjuk och trodde mig en gång nära döden. Vid Qvuisus kastades vi i land i en skog, der vi blefvo liggande i 8 veckors tid. Här begynte mormonerna röja sitt verkliga väsen för ess, såsom ofta blifvit oss förutspådt både hemma och under resan. Vi fingo nu så småningom oxar, vagnar och proviant. Resan genom öknen var 1500 engelska mil lång. De första 300 milen fanns gräs och vatten tillräckligt, men på de sista 500 milen litet eller intet af bådadera; våra oxar dogo, och med provianten blef det knappt. Vi kommo fram till staden den 6 Oktober och fingo skåda den ort vi så mycket längtat efter. Jag ville önska jag vore hos dig och kunde rätt berätta allt hvad der går för sig. Först blefvo vi uppställda på en stor plats, kallad kampplatsen eller marknadsplatsen, der fruntimmershandeln var mycket liflig. De stora männens agenter skulle värfva åt dem välväxta flickor om 10 a 14 år hvilka de betalde med ett stycke kläde pr stycke, och en gam mal enka betaldes med ett par skäppor potatis, ty penningar är här föga att se utaf. En stor man, H. K., fick sig 7 hustrur bland de danska. Helsa N. att skräddaren E. är handelsagent för danska i denna väg. Han bekom ett fruntimmer för sig sjelf. De giftas och springa sin väg igen i en fart. Flera danska blefvo, under den korta tid jag uppehöll mig der, bortgifta 3 gånger. Helsa M., att hans dotter blef först värfvad till en stor man för 3 rdr, men gick sin väg och lät förlofva sig med en Bornholmare, hvars enda hustru sprungit sin väg. Innan jag reste var N:s hustru flyttad in till en gammal biskop som bar många hustrur, på flera ställen i staden. Brigham Young säger offentligen, att han icke har så noga reda på huru många hustrur han har, ty de gå och försvinna lika hastigt som de komma. Tänk dig, här äro hus med kanske ett dussin i, som få något litet i veckan till sitt underbåll, men för resten få de föda sig sjelfva med att plocka ax, samla potatis ute på fältet och i öfrigt taga sig för det värsta man kan nämna. Der råder den största ogudaktighet i verlden, allt under namn af helighet och rätt; kort sagdt: mormonerna äro en sammansättning af de värsta som finnas, de begagna bibeln till att fånga och draga menniskorna i sina klor. — Det nordligast födda snille, säger friherre von Beskow i sitt tal vid svenska vetenskapsakademiens årsdag, var oss veterligen matematikern Jöns Svanberg, född i Neder Kalix kyrkoby, 7 mil vester om Torneåo. Friherre v. Beskow kände icke, att Mathias Alexander Castrån, ett halft sekel senare än Svanberg, föddes i Tervola kapell af Kemi, 6 mil nordost om Torneå och vid pass 4 mil nordligare än den celebre matematikerns födelseort. Om den svenska norden med rätta är stolt öfver sin Svanberg, så är den finska norden ej mindre rättvist stolt ötver sin Castren. (Helsingfors Tidningar.) — Äfventyrlig skjäljagt. I en korrespondens från Åland berättas följande äfventyr: Tvenne unge män, hvilka jemte andra ifrån Hammarlunds socken utgingo på fångst, blefvo på ett isstycke, som lösrefs ifrån det på hvilket deras kamrater voro, förde i dessas åsyn ut i sjön. De qvarlemnade skyndade bem för att berätta hvad som händt, och man var ieke sen att gå ut med båt och, så långt man för is kunde färdas, söka de saknade; men intet spår efter dem kunde upptäckas. De begretos såsom förlorade af anhöriga, då de till allmän glädje — efter 9 dygns frånvaro — hemkommo ifrån Nystad, dit de, efter obeskrifliga, stundligen hotande lifsfaror, och i anseende till sitt ringa matförråd, kämpande med den svåraste hunger, på isen lyckligt anlände och derifrån till sitt hem.