likväl icke förr än vi känt dess invånare litet bättre på pulsen. Men gå nu, utan att låtsa om någonting, efter eskorten som jag lemnat vid bron. Lemna er, harnibieu, öfvergifva er i ett hus, hvarest det finnes en säng, hvilken tillhört en Guise. Nej!... Pontis kan lika. väl som jag uträtta detta uppdrag, då han dereemot icke kan försvara sin kung såsom OCrillon. Hvem är Pontis? En af mina gardister ? Jaså, den sjukes följeslagare. Alldeles ... Men hvarföre vilja tala med dessa fördömda munkar, hvilka förmodligen icke önska någonting högre... bry er icke om att stanna... kom, sire... tro mig, ni kan, i stället för de begärda upplysningarne, få ett knifstygn, som ni icke alls anhållit om. Bah!... det parerar jag med min. värja. Allt, hvad ni sagt mig om detta hus, har för öfrigt endast fördubblat min nyfikenhet, och jag skall tala med dem., Akta er för deras ärmar, min bäste sire, genovefainernes äro längre och vidare än alla andra munkars ... skaka. på dem, men icke nog med det, slå dem äfven för bröstet; det kan anses som en förtrolighet, och ni kommer derigenom underfund med, om de gömma knifvar under kåporna. Ja, min Crillon!... Den småleende konungen öppnade dörren till korridoren, i hvil-: ken en, som det förekom, af ålder och sorg ljupt nedböjd munk sakta vandrade fram och tillbaka. Var god, min bäste broder, ropade kungen, och anmäl för hans högvördighet geno: vefainerpriorn, att chevalier de Crillon hos honom anhåller om ett enskilt samtal.