plats, hvarest. en scen nu; skulle uppföras, ej alldeles ovärdig våra läsares nyfikenhet. V. Brodern talaren, En säng med rikt skulpterade ebenholzkolonner höjde. sig i ett hörn af rummet. Konungen sökte först den fromme priorn i.den, med skäl. förmodande att ej en frisk person kunde mottaga ett besök i ett sådant mörker; men priorn satt på en stol, eller rättare en slags upphöjning, ty denna stol var ett verkligt monument, i allt lämpadt efter den massa, som det hade att uppbära. Denne oerhörde prior ådrog sig till den grad konungens uppmärksamhet, att han under flera minuter ej betraktade någonting annat. Gabriella hade ej öfverdritvit. Annu aldrig bade någon mytologisk personlighet, indisk fetisch, kinesisk prest, eller någöt till offring gödt djur. uppnått så fruktansvärdt utvecklade proportioner. En liten öppning på den öfre fönsterluckan drogs nu upp af: den andre munken, hvarigenom en blek dagsstråle inträngde, hvilken, uppifrån nedföll: öfver detta undergifna offer för en fabelaktig fetma. Priorns, i en svart kalott inneslutna hufvud, syntes ej mera finnas till; man såg endast tvenne sömniga ögon framsticka ur det tjocka isterlagret. Hans kinder, af en oerhörd tyngd och tjocklek, förenades helt och hållet med det upp till hakan gående bröstet. Om denna haka vilja vi lika litet yttra oss, som om magen, hvilken endast kunde liknas vid ett med en kolossal fot försedt koniskt. berg, hvars spets bildades af detta lika löjliga som osmakliga hufvud.