Munken bugade sig ödmjukt och steg nedför en närstående trappa. Men, sire, sade Crillon, hvad skola de säga, då de se att det icke är jag ? Då är det för sent att säga någonting... skicka nu er unge gardist, ni vet hvart... jag afvaktar här priorns svar. Crillon upprepade ännu tusentals olika försigtighetsmått för sin kunglige herre, då dörren sakta öppnades. och ett ,barny en: ung tjenare hos genovcfainerbröderna inträdde och förkunnade att hans högvördighet priorn ansåge sig hedrad af chevalier de Crillons tillärnade. besök. Henrik, steg upp, spände. hårdare till sitt bälte, försäkrade sig om att värjan gick lätt ur slidan, nedtryckte sin hatt; så att-den dolde hälften af ansigtet, och följde sin unge följeslagare, sedan, han först.med sina. begge händer varmt-tryckt. den: tappre generalens, Denne. skyndade till Pontis. Henrik hade icke långt att gå. Vid slutet af korridoren var en liten löntrappa, hvilken ledde till priorne enskilta uppgång och våning. Gossen uppstötte dörren till ett stort rum, hvars försterluckor voro omsorgsfullt tillslutne; der anmälde han. med sin, späda röst.che-, valier de Crillon och aflägsnade sig, sedan! han väl stängt begge. dörrarne, Kungen stod några ögonblick i skuggan och ; beundrade denna prestförsigtighet, så vanlig hos Gvinnor och diplomater, hvilka alltid helst dölja sina ansigtens: uttryck för obekante. I Detta mörker misshagade dockicke kungen, hvilken ej heller var angelägen om att blifva sedd. Han tog några steg framåt, och småningom van vid den i rummet, herrskande skymningen, urskilde han ändtligen alla de olika föremålen på denna sällsamma skåde