Aftonbladet – 24 april 1856, sida 3

fru Vi infunne oss på den bestämda tiden, i hopp att få bevittna vigselceremonien; men denna vår redan förbi, och vi kommo just lagom till bröllöpsmåltiden, Först ledsägades vi dock till de nyförmäldes bus, der gästerna samlades, inoan supen skulle intagas. Här funno vi Brigham Young med sin första bustru, jemte 8-å 10 andra personer. Den, bland sällskapet, som företrädesvis ådrog. sig. vår uppmärksamhet, var första hustrun till brudgummen, han, som nu tagit sig. en andra; Det är svårt att lemna en skildring af denna korsdragerskas förtviflade utseende. Hennes ansigte var krithvitt, och ide becksvarta ögönen lågade en hemsk eld. Som indianen vid tortyrpålen, spände hon hvarje nerv, för att härda ut och synas. glad under, sina qval. De nervösa ryckningarne i musklerna kring hennes... mungipor förrådde hennes själstillstånd — en qvalfull anblick för mig. Detta ansigte, fruktar jag, skall -hemsöka mig i drömmen. Hennes lifssträngar skola snart slitas af — ju förr, dess bättre. Dessa bröllopstoner äro dödsmusiken för hennes lefnadsglädje. Den äkta mannen är en själlös tölp, en sammansättning af en stor portion djur och en liten dito menniska. Brigham bemödade sig att tygla de råa utbrotten af slipprigt skämt, som riktades åt den stackars varelsen, hvilken nyss blifvit förenad med honom, emedan han kände sig beklämd af det hedniska äkta parets profanerande närvaro, hvilket blott med möda kunde beherrska sitt förakt och sin leda. Colborn, ett stycke harlekin, drog försorg om muntrationen; lan hoppade omkring som en apa och frampinade, osmakliga dvickheter, hvilka, efter hvad det tyckes mig, icke föllo Brigham särdeles på läppen. . Han gjorde sig all möda att få en dans i gång, men oaktadt en spelman fanns närvarande, voro alla fötter liksom fjettrade, vid .golfvet. . ;Men det här går ju icke an! Ett bröllop,utan dans! utropade han, befallde spelmannen sätta stråken i gång och började ensam hoppa omkring... Hvilken jämmerlig syn af förnedring. och vanära! Här hufvyudbedragaren och paschan af femtio qvinnoroch. derutöfver; der den arma makan, dignande under bördan af qval, för stora att beklagas; der en far, som gör lustiga språng och hopp till förherrligande af sitt barns vanära.— och allt-detta.i en stad, som ligger inom vår ålskade fristats område! — Bröllopsmåltiden intogs . den glädtige svärfadrens bus och var god nog. För utt icke stanna i. förbindelse hos. sådant folk, betalte. nin man hvad han änsåg förtäringen vara värd. Penningarne mottogos med nöje, och vi skildes från ällskapet med det glada medvetandet, att hafva tasit ett steg till i kännedomen om mormonväsendets nysterier.