Aftonbladet – 24 april 1856, sida 3

jön lampa, och underhöll oss med berättelsen om sin? i reseäfventyr, med anekdoter om kilenarne; med er karakteristik öfver spanska språkets egendomlighete i och mera dylikt. Han talar flytande, och hans kon I versation är ganska ledig. Afven föreläste han för ;oss ställen ur sitt manuskript under en. halftimma tid, tillräckligt länge för att inge mig en innerlig l afsmak. Stilen liknade hans konversation, men in nehållet saknade allt verkligt lif. Det utgjorde: af lösryckta ställen ur skriften, dem han på ett ihå ligt, andefattigt sätt sökte lämpa till mormoner nas religionsbegrepp. Bestode menniskoslägtet al köttmassor utan själ; då vore mormonsystemet like I bra som någon annan statsorganism. Då säll skapet steg upp för att taga afsked, närmade jag mig väggen för att taga i Ögonsigte några brokiga sudderier, som skulle föreställa menskligs varelser. Genast var Pratt, med ljuset i handen, vid min sida, för att agera cicerone. Han upplyste at det var familjeporträtter. I midten prålade hans ege frodiga konterfej. Den 10. Bland den menniskohop, som blifvit sammanblåst hit från alla jordens hörn och kanter, väckte isynnerhet de danska familjerna vår uppmärksamhet Jag besökte i går en sådan, och dels af dess egns meddelanden, dels af andra erfor jag tillräckligt om dess öde, för att känna mig rörd till det innerliga ste medlidande. Denna familj var, liksom så mångs andra, ett offer för en lång kedja af det slags mystifikationer, hvarmedelst mormonapostlarne locka de lättrogne till denna håla. Erastus Snow, en brodel till domaren Snow, tillkommer äran af nämde danska fångst. Han tillhör. en af, de tolfa, -bebor ett af de rymligaste husen och har fyra hustrur: Vid sina predikningar bearbetar han, under en hycklad glödande ifver, med svulstiga fraser och väldiga rytningar sitt auditorium. Han har helt nyligen återkommit från en jagt i Norge och Danmark, som oslagit bra tills. Den omtalta : danska familjen, som besitter en mer än vanlig bildning, lefde i sitt hemland i goda omständigheter; men liksom så många andra bland norra Europas inbyggare, hyste de en stor förkärlek för Amerikas institutioner, i bredd hvarmed missbelåtenhet med de förhållanden, under hvilka de lefde i hemlandet; allt mera tilltog, så att det icke var svårt att förmå dem till utvandring. Den sluge aposteln förstod att tillnarra sig de he derliga danskarnes -obetingade förtroende. Han uppdrog för dem en glödande bild af Saltsjödalens herrliga klimat och fruktbara jordmån, af mormonstatens blomstrande tillstånd, af dess medlemmars stränghet och renhet i moraliskt hänseende: samt af det tillfälle man der egde att göra lycka, genom att öfverlåta sin egendom åt kyrkan som lån. Om månggiftet nämdes icke ett ord... Hela månader lefde han hos familjen, åtnjöt dess ädla-gästfrihet, drack dess vin och begagnade fritt husfaderns hästar och kassa, alldeles som om -han varit en gammal intim vän i huset. Den okonstlade nordbon var ieke. vuxen den genompiskade yankeeskurkenm.. Han tyckte att den nya religionen kunde vara lika god som någon annan bland de mångfaldiga: olika slags trosbekännelser, hvilka förvrida menniskornas hufvuden. Han ålde sin jord, lade tio tusen pund sterling i Snows änder, för att användas som lån åt kyrkan, packade in; sitt bohag, vände sitt fosterland ryggen och anträdde färden till Nordamerika. På ångbåten blef far miljen, i sällskap med de minst betalande af de öfrige passagerarne, . visad. till. mellandäcket, hvarunder de knuffades och stöttes hit och dit under den vid sådana tillfällen oundvikliga trängseln och -oredan. . Den danske familjefadren uppsökte. mormonen och sade till honom med någon förtrytelse: Ni har väl. icke, då jag lemnat er så mycket penningar, köpt mellandäcksbiljetter för mig och de mina? Visst icke; ni han blott för ögonblicket fått plats der nere, tills vi lägga ut, och detta sker redan iafton.. Med dettå besked affärdades den olycklige och nedsatte sig med sorgsen blick på sin packning, omgifven af hustru och barn, hvilka, nedstämda genom afskedet från hem och vänner, i.det a ögonblick voro likgiltiga för hvilken plats dem kunde blifva beskärd i fartyget, Sedan man kommit ut på öppna sjön, gick ban till kassören och begärde få veta antalet af de hyttor, som stodo för hans räkning. Maanen öfversåg listan med vigtig min och skakade på hufvudet: Sir, ert namn fins icke här!s — Det måste finnas. — Nej, det fins icke. Af hvem har ni löst er biljett?. — Jag lemnade penningar åt hr Snow, med uppdrag att köpa mig ett par kajutbiljetter.. — Godt! Men-nu kan jag blott säga er, att ni fått er plats mellandäcket, och att mr Snow tagit de bästa kajutplatserna för sin egen räkning. Var nu god och lemna rum åt andraä. Dansken uppbjöd allt föratt ännu en gång få tala med den helige äldste, men det var ingen lätt sak att öfverstiga den demarkationslinie, som skilde kajutplatserna från mellandäcket, och under några dagar voro alla hans bemödanden fruktlösa. Änditligen lyckades det honom aått få rätt på mormonen; men denne gaf honom endast det besked;satt ett misstag egt rum, som dock snart skulle rättas. På detta sätt tröstades han dag från dag, hvarjemte-mormonen framhöll för honom det brofulla målet; för hvars uppnående man borde tåligt underkasta sig små öfvergående obehagligheter. Dansken måste foga sig i nödvändigheten, och man landade slutligen vid S:t Louis. Obekanta med både landet och språket, läto danskarne sig ryckas med af den allmänna emigrantströmmen till Saltsjön. Här blefvo de inqvarterade i en eländig Koja, hvilken; som man försäkrade dem, nästa vår skulle utbytas mot ett rymligt och beqvämt landthus. Då jag i gårbesökte dem, sågo de ut som. en bekymrens, ja förtviflans bild... De voro alla sammanpackade i ett enda rum, någonting hvarvid de synbarligen icke voro vana. På bordet stodo ännu qvarlefvorna af en torftig måltid; i ett hörn stod en präktig barpa lutad mot en mjölsäck, och ofvanför hängde en dyrbar tafla.. De hafva redan gjort, några obehagliga upptäckter, såsom t. ex. att penningarne, som familjefadren anförtrodde åt mr Snow, endast utgjorde ett förskott på framtida tiondeafgifter. och i kraft af denna egenskap tillhörde kyrkan; vidare, att om de önskade det, så skulle man bygga dem ett hus, men att de derför stannade i skuld hos kyrkan, och slutligen att deras yngsta dotter, som närmade sig manbar ålder, hade all.utsigt försig att. blifva upptagen i äldsten Snows barem. Med ett ord, de gjorde den upptäckten, att de stuckit sin hand i lejonets gap, der de för en längre: eller Kortare tid skulle förblifva fängslade. Modren pekade på en skön, älskig, sextenårig flicka, med blonda lockar, och lät mig på bruten engelska förstå;att derås granne, en grof, ohyfsad engelsman, gjort dem det förslaget att taga henne till sin sjette. hustru, medan de fem, som han redan hade i sitt hus, voro. på god väg att. omkomma af svält. . Den unga qvinnan hade med afsky och fasa afslagit anbudet.; Men snart skall förföljelsernas krossande: blytyngd falla ned öfver den unga varelsen, och det är all anledning frukta; att hon icke skall undgå det sorgliga öde man bestämt henne. Den 20. Februari. I går morgse blefvo vi inbjudna uf Colborn att öfvervara hans dotters vigsel med en viss Pomeroy, som redan var försedd med en första fasr Rn ing, utan städse skall stå likt en skyddande