Aftonbladet – 24 april 1856, sida 2

SÄTTRA SNETT RESORNA RS gen ser han den främmande utanför porten och skyndar sig med svaret, så att han ej behöfver vänta allt för länge. Jag måste se huru en talande broder ser ut, tänkte Crillon och lutade sig fram för att med ögonen följa den omtalade personen. Min Gud, hvad han är lång och mager!... Harnibieu . .. hvad han är lång ! Den värde brodern är verkligen stundom ganska lång, svarade munken. Huru, stundom ? frågade Crillon, är han då emellanåt liten ? Ja, min herre, då han böjer ned sig. Crillon betraktade munken med misstrogna blickar och tänkte att denne dref gäck med honom. Det är ungefär hvad som händer hela verlden, sade han jag är också kortare, när jag böjer ned mig, än eljest; ni lär mig således ingenting nytt, min broder. Munken svarade mildt: Ingen liknar brodern talaren, min herre; ban har ofta svåra giktplågor, hvilka liksom vika honom midt itu, och då är han liten som ett barn; men när han är frisk, rätar han på sig och blir då så lång att han nära på räcker upp till taket. Då måste han må bra i dag, sade Crillon. Man hörde ljudet af en klocka i den närgränsande korridoren. Nu giök dön gode brodern in till vår vördade fader, sade munken, och jag kallas ned för att afhemta svaret. Jag måste således lemna er, min nådige herrex, tillade han med en hel begrafningssuck. Munkar äro och förbli löjliga persedlar,, sade Crillon åt Pontis, hvilken blifvit helt häven af alla dessa omständigheter. Men de bör äro ännu löjligare än andra... Brodern talaren!... det var mig en underlig karl att vara lång ... jag har aldrig förr sett någon