Aftonbladet – 24 april 1856, sida 2

SSSK Olyckligtvis är förhållandet verkligenr såsom ni behagat yttra. Skulle den sårade händelsevis vara grefven af Auvergne, efter ni ser så dyster ut, och man äfven sagt mig att ni i går visat er djupt bedröfvad ? ij Nej, gudnås, det är icke grefven af Auvergne, suckade Crillon. Ert svar är föga smickrande för Carl IX:s son. Jag: erkänner öppet, att jag icke tycker om honom, utan tvärtom rätt hjertligt skulle önska att det vore han som låge i sängen, i stället för min ståckars sjukling. Ni suckar, min tappre Crillon... denne unge man är då en af edra vänner? Ja, sire. Han har blifvit mig anförtrodd, och jag älskar honom högt, svarade Crillön, hvars sorgsna blickar tydligt utvisade hans hjertas tillstånd. På hvad sätt har han blifvit sårad? I en öppen strid?., Kanhända af den unge gardisten, i hvars sällskap han var? Nej, sire, han har blifvit stucken med knif af en lönnmördare. Ventre-saint-gris! Ehuru-endast till hälfe ten konung; skall-jag vid min ära låta råds bråka den fördörade uslingen. Jag litar på detta ord, sire. Gör det... ihen nu till någonting annat, tillade konungen, som redån tänkte på helt andra saker. Förlåt mig, sire, som så länge uppehållit er med mina affärer, skyndade Crillon att säga; ty ehuru vänlig och god ni alltid vårit mot mig, förstår jag nog, att vigtiga enskilta angelägenheter hitfört er.. . ; Ja, min tappre vän, det är verkligen någonting mycket vigtigt. Hvad är det för munkar som: hålla detta kloster? nGenovefainerbröder. (Forts.)