Aftonbladet – 24 april 1856, sida 2

EVA NAT NUTS EON RR STENTEN sten helsade han den sjuke med ett vänligt leende och följde efter munken i korridoren, sedan han likväl först kastat en så lång och spejande blick på den dörr, som ledde till brodern talarens cell, -att den bestämdt trängt igenom den, såvida den icke varit af tjock ek och dertill jernbeslagen. Denna dörr var dock icke så hermetiskt sluten som det syntes, ty allt efter som Crillon aflägsnade sig öppnades den allt mer och mer, förmodligen uppstött af luftdraget; och den slöts icte fullkomligt förr än Crillon återkom med den främmande och hastigt införde honom i sitt rum. Vi kunna tillägga att om Crillon vändt sig, skulle han i den halföppna celldörren ha fått se tvenne ögon, hvilkas blixtar värit i stånd att upplysa hela trappan, ehuru en ofantlig kapuschong begraf.!e dem under sin mörka skugga. IV. Depeschen. Så fort Crillon var allena med konungen, frågade han med liflig oro efter orsaken till detta så oväntade besök. Henrik kastade bort sin hatt, hvilken han vid sitt inträde i klostret hållit för ansigtet; och inandades en stund i fulla drag den rena landtluften; derefter besvarade han -chevalierens frågor med en så ovanlig :sorgbundenhet, att den i hög grad förvånade den gamle !krigaren, så van vid sin kunglige väns glädtighet. Min härvaro har flera orsaker, min gode Crillon. För det första har jag varit orolig öfver er.s. huru, hänger det ihop med den der historien om en sårad på stora landsvägen... och en af edra gardister?... är allt detta sannt, ehuru min sagesman endast varit en beskedlig mjölnare?