Aftonbladet – 24 april 1856, sida 2

ting så långt, med undantag af en enda menniska... men han skulle i dag endast kunna vara ett spöke. Stackars Chicot! Det var visst, sade Esperance med svag röst, def der: beskedlige genovefainerbrodern, hvilken för en stund sedan var inne och släckte min törst, när jag var så törstig att jag nära på gret. Han förekom mig då stor som en jätte, men jag tillskref min feberaktiga hjerna denna fabelaktiga längd; jag tyckte nästan att hans arm var längre än två vanliga armar. Munken återkom. Tillåtelsen är beviljad, sade han åt Crillon; den främmande ryttaren kan få komma in. Befaller ni att han skall föras hit upp? Åh nej... för honom till mitt rum, det är bättre... jag skallstraxt komma dit efter; tillade Crillon, hvilken fruktade att genom några vördnadsbetygelser. förråda den besökandes rang, isynnerhet som biljetten strängeligen ålagt honom försigtighet i detta afseende. Då brodern gått för att mottaga den främmande och följa honom till det rum chevalieren öfver natten bebott, drog Ciillon Pontis med sig ut emellan dörren och korridoren, så att Espårance ej kunde höra deras samtal. Det fins, sade han, i någon af hr Espårances fickor en viss biljett. Pontis spratt till. a Du skall taga reda på den och sedan lemna den åt mig, men utan att hån kan misstänka någonting. Den förbluffade och förlägne Pontis sökte förgäfves efter ett svar. Men då du letar. efter i hans rock,så akta dig att han icke märker oråd. Man observerar. oss: Gå nu in och uträtta hvad jag sagtdig så fort som möjligt. Då han sagt cessa ord åt den unge gardi